Andra lektionen jobbar vi i stort sett vidare med vad vi gjort första gången. Jag som är less dansundervisning bestående av turer, turer och fler turer finner det oerhört vilsamt med lektioner där man får jobba vidare med samma material i lugn och ro. Stor del av lektionen jobbar vi med Gunillas specialfattning, där följaren håller baksidan av sin hand på förarens mage strax nedanför naveln – hon anser nämligen inte att man för med bröstkorgen, som så ofta sägs, utan i första hand från kroppens centrum strax nedanför naveln. Om lektionen har något tema är det nog detta, men det är inte så enkelt att avgöra. Lektionen är en timme och trekvart lång, och bägge lärarna ägnar stor del av lektionen åt att gå runt och ge individuell feedback. Jag blir uppmanad att plocka fram samma känsla som Gunilla vill ha när jag följer, att benen börjar ända uppe i bröstkorgen. Vad hon är ute efter är att inte isolera benen från kroppen, och det får hela rörelsen känns mera harmonisk – mindre av små ryck, mera av jämnt flyt. Även min partner upplevde stor skillnad, större skillnad än jag tror jag.En mycket intressant detalj vi fick veta är denna: idealiskt tar följaren sitt steg aningens aningens före föraren. Hmmmm? Ett experiment visade på stor skillnad vad gäller att föra sidosteg. För steget, låt följaren gå, och följ efter. Då kan också paret lyckas göra sidostegen lika långa, jag har annars en tendens att kliva iväg längre åt sidan än min partner.
Åtminstone några av följarna får av Gunilla instruktioner att laborera med lite olika konsistens på följandet, olika grad av lätthet eller motstånd. Även jag varierar intensitet delvis beroende på musikval. Förmodligen är det sådant som ger upphov till en fråga i slutet på lektionen: hur långt är ett steg? Svaret blir förstås: det beror på. Den nybörjarpedagogik som fokuserar på form istället för funktion inbillar lätt dansarna att det finns en standardlängd på ett steg, och den inbillningen kan sitta i länge. Tydligen betraktar många det som oerhört avancerat att föra olika långa steg… bah, de är säkert inte medvetna om att de för och följer sånt hela tiden.
I slutet av lektionen introduceras en liten figur om fyra steg: sidsteg, där föraren kliver ut till vänster om föraren, ett steg utanför, ett steg in i normalt gångsystem framför varandra, och ett sidosteg. Tydligen heter denna lilla salidavariant salida basico, men Gunilla kallar den “smygaren”.
Allra sist får vi dansa fritt. Jag försöker med för mycket krångel för att dansen ska flyta smidigt… denna ack så vanliga förarsjuka. Jag inser att jag lyckas bestjäla min partner på en del av hennes lugn, det som Gunilla ser som så stor kvalitet, genom att krångla för mycket så hon blir osäker. Å andra sidan bär det mig lite emot att låta henne tro att hon kan gissa slutet på takten… men som det är nu är det nog bäst att låta henne tro det, och inte störa för mycket.
