Tangokurs, fjärde

Jag kommer sent, flänger in hals över huvud när de andra redan står i cirkel och hunnit samla sig en stund. Hela gruppen gör ochos – ”åttor”, pivoter alltså rotering på framfoten, hand i hand i cirkel så man får stöd av de som står bredvid. Jag känner hur jag inte riktigt landat, hur min stress stör mig. Jag har gjort ochos förut, tack och lov. Killarna/förarna behöver i och för sig inte själva kunna pivotera – inte på den här nivån – men nog är det nyttigt att känna på vad de handlar om. Usch och fy för att bli omkringföst i ochos av någon som inte förstår vad det är för något.

Gruppen delas sedan för första gången upp i två, med förare och följare för sig. Vi som för får träna på att föra ochos solokvist, som en form. Vi ägnar vad som känns onödigt lång tid åt detta och det är lite frustrerande, men det är förstås bara till för att följarna ska få träna vidare på sina pivoteringar. Om killarna skulle få träna lika mycket på bakåtochos som följartjejerna, och sedan inte få någon användning för detta alls, skulle de nog klaga. Jag tycker inte solotiden känns särskilt väl använd för oss i förarroll, men accepterar upplägget. Det är nog bra att tjejerna får träna på sina ochos i lugn och ro. Den udda dansfattningen med följarens hand på förarens mage, som vi ägnade stor del av lektion nummer två åt, var ju till för förarens utveckling så då kan vi väl ha det så här en gång.

Vanlig dansundervisning, hävdar jag bestämt, undervisar killarnas/förarnas behov till allra minst 70% – och alla tycker det är helt normalt, så ingen klagar. Att följa i pardans lär man sig i allmänhet mycket bättre av att dansa ute på lokal, där man inte vet vad killarna tänker föra, än på kurs. Jodå, bara man får dansa med duktigt folk är detta helt helt sant. Rimligen borde detta vara ett bevis på att danspedagogiken är kass. Å andra sidan betalar ju vi tjejer så snällt för kurserna ändå, för där vi får ju lära känna killarna och dansa med dem så att de sedan minns oss, förhoppningsvis har positiva associationer till oss, och sen har vi folk att dansa med den ute på det riktiga dansgolvet. Om ingen känner dig, får du vara antingen väldigt smidigt eller fruktansvärt framfusig för att ta dig upp på dansgolvet i någon större utsträckning – åtminstone om du tillhör det överrepresenterade könet. Vad jag är less på det spelet. Vad jag är less på att jaga folk att dansa med.

Min partner har fått influensa och blir borta även denna gång. Jag dansar därför mest med en av de två som förra gången uttryckte mild förvåning över att jag för, men nu har hon vant sig och det går hur bra som helst. Jag inser att jag är väldigt överkänslig för kommentarer av den typen. Ska försöka lägga av med det, men det blir nog inte så lätt.

Vi gör en liten figur med först ett sidsteg, sedan ochos, och går ur åttorna med slutet på salida basico, från utanför-system till mittemot-system. Slutet är valt eftersom nybörjare ändå har en tendens att hamna lite bredvid varandra när de börjar lära sig ochos. Om vi faktiskt hamnat mittemot varandra går jag rakt fram istället, det funkar bättre då.

När vi får lära oss att föraren måste kliva ut längre än följaren för att man ska lyckas bibehålla riktningen mot varandra med överkroppen blir det bättre. Bra mycket bättre. Jag kämpar med kraftfulla långa sidosteg. Gunilla bryter in med beröm precis när det funkar riktigt bra. Sen lyckas vi inte hitta det flytet igen, förstås.

Jag får föra Jan en sväng, vilket är intressant. Han är medvetet mycket mycket trög, så jag får jobba intensivt i alla vinklar. Just nu är alla tjejerna lätta som vatten. De har säkert nog att tänka på ändå… småningom ska jag försöka be om lite mera tyngd i ochos, så det går att känna lite mera respons och kontakt genom det hela. Detta är den lektion där det varit svårast att känna kontakt i det vi gjort, antagligen för att materialet är tekniskt svårast särskilt för följarna.

Nu har vi gått framåt och bakåt och åt sidan, gjort pivoteringar och genom en enkel version av salidan bekantat oss med att gå i spåret utanför den andre. Är det månne dags för korset, cruzada, nästa lektion eller nästnästa?

När Fatima får styra och ställa…

… för att Lennart är med resten av gänget i London, blir vi på lindykursen helt plötsligt inte alls matade med sjuttioelva nya turer. Nej, det blir repetition av det vi redan gjort, lite gnuggning av swingout – så bra som sådan gnuggning nu låter sig göras i denna mastodontgrupp om femtio människor – och två varianter på swingout med snurrar. Man hinner landa i materialet… jätteskönt.

Ombytta roller

Swingkväll på dansklubben SSS i lördags, med introlektion på temat ”ombytta roller”. Till min förvåning är det allmän drag-kväll, man ser såväl en handfull killar i kjol och klänning som tjejer i kostym, keps som döljer håret och påmålad mustasch. Det är ganska få som kommer till introlektionen, som undervisas av Peter och Nettan från EBBA – som inte byter roller ett smack! Fusk! Lektionen blir mera av ”vad som är nyttigt att upptäcka när man testar på den andra rollen”, än att någon förväntas faktiskt vilja dansa den andra rollen.

En av killarna kan inte låta bli att föra, det är riktigt parodiskt. Han ville nog inte gå på den här lektionen alls men ”ställde upp” för att det som vanligt var färre killar. Annars känns det lite annorlunda att föra killar, jämfört med att föra tjejer. Jag känner mig mindre säker, trots att det vi gör på intet sätt är svårt. Ja, jag blir alltid mera nervös av att dansa med killar. En del av dem lär sig bra, flera har förstås problem med fotarbetet. En av dem följer riktigt okej, en av dem som klätt sig i halv-drag med kjol och några hårspännen i håret. Honom skulle jag vilja dansa med någon annan gång, i bägge rollerna! Den här gången är han tyvärr mest upptagen med att jobba i baren.

De som redan kan den andra rollen visar sig dimpa ner senare. En duktig kille bjuder upp en av kostymtjejerna och blir tydligt besviken när hon inte vill föra. Han dansar senare med en av de andra duktiga killarna, och mycket riktigt – grabben kan dansa i följarroll, och det riktigt jäkla bra. Jag skulle vilja bjuda upp honom, så häftigt att få föra en kille som kan följa så bra! men jag törs inte. Jag har onekligen ganska långt till hans nivå, i bägge rollerna. Jag ser honom dansa med en av de riktigt duktiga tjejerna. De byter roller under dansens gång, och vilket fotarbete… jag ville jag vore en av dem.

För tre år sedan fick jag veta att SSS hade ett principbeslut att inte låta folk gå kurs i ”den andra rollen” men att man kanske skulle ändra detta. Jag blev oerhört förvånad och ganska avtänd, och har hållit mig borta från SSS. Efter lördagkvällen är allt förlåtet. Nästa gång jag tar en lindykurs blir det nog SSS, trots allt.