Tangokurs, femte

Hur kunde jag tro att det skulle bli cruzada (korset) redan. Nej nej nej. Förra gången fick vi tekniskt ganska svårt material, ochos, och självklart ska vi ägna en hel lektion till åt dem – minst. Vi har gjort halva kursen och betat av steg framåt bakåt och åt sidan, gång utanför (vad nu det systemet heter. Parallellt?) och ochos. Vad som återstår, kan jag tänka mig, är korset, giros och kanske något mer – men mycket fler figurer än så tror jag inte Gunilla och Jan matar in på 17,5 timmar kurs.

Vi får först dansa fritt. Jag försöker föra ochos men upptäcker att det går dåligt. Sedan får vi jobba följare och förare var för sig. Jag upptäcker att det kanske inte är helt dumt att gnugga in rörelsen lite mera i kroppen – det är lättare att göra den solo nu, när vi förra gången fått känna på den i par och bättre förstår de rörelser vi utför.

När vi småningom går göra ochos i par känns det faktiskt svårare än andra gången. Tjejerna verkar ha större svårigheter. Småningom går det upp för mig att de förmodligen uppmanats till större tröghet och att göra sina ochos långsamt – då blir balansen ett mycket störra problem. Hehe det var ju precis det här jag efterfrågade för mig själv efter förra lektionen! så jag ska inte klaga, alls. Den tjej jag får dansa mest med lär sig massor under lektionen, hittar saker i sin kropp och känns mycket mycket bättre i början av lektionen än i slutet. Sånt är alltid kul.

Vi får till uppgift att träna på mest bara ochos. Först försöker jag föra ochos rakt av från startläget, men jag upptäcker att det går dåligt – några raka steg först gör dem mycket säkrare i sig själva och i kontakten oss emellan.

Den här lektionen kan jag inte minnas att jag fick några personliga tips alls. Jag hade förvisso med mig tips från förra lektionen att jobba vidare med. Placering och driv i ochos kan jag jobba med länge länge än… driv, ja. Några gånger gör jag för hetsiga steg framåt och saktar inte ned dem i tid så följaren känner att de övergår i något annat, men får ändå kommentaren att det är roligt med växlingen mellan olika energier i lite slöa sidosteg och mer hetsig caminata. Jag ska verkligen träna på att lägga av förningen framåt tillräckligt tidigt, så det känns självklart för följaren att samla istället för att ta ett helt steg.

Mot slutet av lektionen dansar vi i ”normal” dansfattning istället för träningsfattning. Jag har en tendens att dels trycka min vänsterhand för långt framför mig, vilket jag vet är obehagligt för följaren, och dels faktiskt lyfta den för högt upp. Det är lite lustigt eftersom lindy hop, den enda andra pardans jag utövat i någon som helst utsträckning, har en ovanligt avslappnad dansram med händerna långt nere. Förmodligen avspeglar det mest att både jag och min partner inte är helt avspända.

I slutet av lektionen får vi dansa fritt igen. Jag drabbas åter av förarsjukan att vilja göra alla möjliga saker i kombinationer som följarna inte är vana, vilket gör dem osäkra och rubbar deras balans på alla plan. Jag bör väl inse att den här kursen faktiskt bygger på basfigurer om fyra taktslag och att undantag från den regeln är just undantag… men det är svårt.

Ingen av lärarna har hittills sagt någonting om att man i tango ska luta framåt, eller ett ord om att man ska ha sin vikt på främre delen av foten. Jag tror faktiskt inte att det kommer att sägas i ord senare heller – inte på det sättet, däremot att ha riktning framåt…

Points utan curls, och tvärtom

Dagens nya lindyturer är points and curls. De lärs ut först tillsammans, sedan påpekas att man kan göra points utan curls och curls utan points – varpå alla följare blir perplexa och gissar vilt om vad som komma skall. Tänk om man istället instruerat points och curls som helt separata turer utan att sätta dem i sammanhang med varandra, och sedan berättat att de är en ganska vanlig kombination – då hade följarna inte haft några som helst problem med att från öppen position antingen ta baksteg eller stanna i öppet läge. Själva ”points” är ju sen inte fört, det är som allt annat i öppet läge – antingen imiterar följaren det som föraren gör, eller också väljer följaren att göra något annat och det spelar egentligen ingen roll, så länge vederbörande är beredd att ta en signal för att lämna det öppna läget.

Jag har insett och accepterat att följarna på kursen följer de sekvenser de blir lärda, snarare än att följa det de blir förda. I början försökte jag föra en massa andra kombinationer för att se om det gick… vilket resulterade i frustrerade tjejer som talade om för mig hur jag borde föra för att åstadkomma den tur de förväntar sig. Därför för jag de sekvenser som de förväntar sig, och alla blir nöjda och glada… eller? Det känns bra på lektionen, men lär jag mig egentligen att föra de turer jag lär mig så det funkar på dansgolvet?

Fick fråga från två av tjejerna om jag kommer på det öppna träningstillfälle som erbjuds i och med kursen. Tyvärr, jag har min mor på besök den helgen och kan inte. Har fått några kommentarer om att jag kan föra… jo, det kan jag. Det kunde jag sen förut. Jag bara förstår inte varför kursen lär ut så lite om hur man för.