Tangokurs, femte

Hur kunde jag tro att det skulle bli cruzada (korset) redan. Nej nej nej. Förra gången fick vi tekniskt ganska svårt material, ochos, och självklart ska vi ägna en hel lektion till åt dem - minst. Vi har gjort halva kursen och betat av steg framåt bakåt och åt sidan, gång utanför (vad nu det systemet heter. Parallellt?) och ochos. Vad som återstår, kan jag tänka mig, är korset, giros och kanske något mer - men mycket fler figurer än så tror jag inte Gunilla och Jan matar in på 17,5 timmar kurs.

Vi får först dansa fritt. Jag försöker föra ochos men upptäcker att det går dåligt. Sedan får vi jobba följare och förare var för sig. Jag upptäcker att det kanske inte är helt dumt att gnugga in rörelsen lite mera i kroppen - det är lättare att göra den solo nu, när vi förra gången fått känna på den i par och bättre förstår de rörelser vi utför.

När vi småningom går göra ochos i par känns det faktiskt svårare än andra gången. Tjejerna verkar ha större svårigheter. Småningom går det upp för mig att de förmodligen uppmanats till större tröghet och att göra sina ochos långsamt - då blir balansen ett mycket störra problem. Hehe det var ju precis det här jag efterfrågade för mig själv efter förra lektionen! så jag ska inte klaga, alls. Den tjej jag får dansa mest med lär sig massor under lektionen, hittar saker i sin kropp och känns mycket mycket bättre i början av lektionen än i slutet. Sånt är alltid kul.

Vi får till uppgift att träna på mest bara ochos. Först försöker jag föra ochos rakt av från startläget, men jag upptäcker att det går dåligt - några raka steg först gör dem mycket säkrare i sig själva och i kontakten oss emellan.

Den här lektionen kan jag inte minnas att jag fick några personliga tips alls. Jag hade förvisso med mig tips från förra lektionen att jobba vidare med. Placering och driv i ochos kan jag jobba med länge länge än… driv, ja. Några gånger gör jag för hetsiga steg framåt och saktar inte ned dem i tid så följaren känner att de övergår i något annat, men får ändå kommentaren att det är roligt med växlingen mellan olika energier i lite slöa sidosteg och mer hetsig caminata. Jag ska verkligen träna på att lägga av förningen framåt tillräckligt tidigt, så det känns självklart för följaren att samla istället för att ta ett helt steg.

Mot slutet av lektionen dansar vi i “normal” dansfattning istället för träningsfattning. Jag har en tendens att dels trycka min vänsterhand för långt framför mig, vilket jag vet är obehagligt för följaren, och dels faktiskt lyfta den för högt upp. Det är lite lustigt eftersom lindy hop, den enda andra pardans jag utövat i någon som helst utsträckning, har en ovanligt avslappnad dansram med händerna långt nere. Förmodligen avspeglar det mest att både jag och min partner inte är helt avspända.

I slutet av lektionen får vi dansa fritt igen. Jag drabbas åter av förarsjukan att vilja göra alla möjliga saker i kombinationer som följarna inte är vana, vilket gör dem osäkra och rubbar deras balans på alla plan. Jag bör väl inse att den här kursen faktiskt bygger på basfigurer om fyra taktslag och att undantag från den regeln är just undantag… men det är svårt.

Ingen av lärarna har hittills sagt någonting om att man i tango ska luta framåt, eller ett ord om att man ska ha sin vikt på främre delen av foten. Jag tror faktiskt inte att det kommer att sägas i ord senare heller - inte på det sättet, däremot att ha riktning framåt…