Ta strid

Han säger åt mig hur jag ska göra. Han väntar inte tre fyra gånger så jag får känna på rörelserna i lugn och ro – han är där och petar första gången jag gör mitt stick. Det tillhör en bra instruktörs kännemärken att kolla in ordentligt hur eleven rör sig, så hn påpekar relevanta saker… men den här killen är inte instruktör, har inte ens fäktats särskilt länge. Han lär sig fort eftersom han sysslar med andra vapengrenar, det är helt sant. Stå på våra träningspass och försöka lära ut ska han dock helt enkelt skita i.

Jag hatar sånt här. De här killarna har jag träffat massor av under mina femton år i kampsport och liknande sysselsättningar, de som tar över och förstör ens träning fast de tror att de hjälper en. Enklaste sättet att slippa situationen är att tillkalla en instruktör, och be denne reda ut hur man ska göra och inte – samt helst ta upp ämnet vilka som instruerar på den här klubben, och vilka som inte gör det. Klubbar där denna metod inte funkar, tror jag aldrig mer att jag kommer att träna på.

Tangokurs, sjätte

Inga ochos idag. Istället är hela lektionen en förberedelse för att bekanta sig med det där korset, cruzada – ett steg där följaren, om hon håller sina ben under sig, kommer att kliva i kors. Det dröjer dock innan det visar sig att detta är syftet. Större delen av lektionen tränar vi på att göra ”stoppade” steg, där man sätter iväg sin fot men aldrig lägger över sin vikt dit. Gunilla låter nybörjare jobba på cruzadan från ett sådant litet stopp, förmodligen bara för att få en vilopunkt före själva korset. Jag lyckas inte föra det bra, men så har vi också bara smakat försiktigt på det. Nästa lektion blir väl det stora cruzada-rejset.

Jag har hittills stött på två sätt att föra kors: dels att föra in damen/följaren framför sig, istället för att själv kliva tillbaka framför. Så lärde Gunnar och Fredrika ut det, men denna metod gillar visst inte Gunilla något vidare. En del lär ut att föra korset med en liten extra skjuts, och den metoden gillar jag inte alls eftersom skjutsen tar ifrån mig möjligheten att känna efter vad som händer genom hela steget. Den här metoden utgår från att vi bägge har våra överkroppar lite snett, de bildar liksom två sidor i en romb, och så för man själva korssteget i riktning mot följarens ena axel.

Nästa lektion är imorgon, och den hålls i anslutning till tangofestivalen Tango Otoño. Efter lektionen är det milonga, alltså danskväll… och jag undrar jag. Ska jag försöka stanna kvar och dansa. Vem törs jag bjuda upp i förarroll, utöver min kurspartner och kanske hon i fortsättargruppen som jag diskuterat att träna bägge rollerna med? Och så följarrollen då. Jag har väl tappat hälften av vad jag kunnat. Där är jag nog inte tillräckligt kaxig för att bjuda upp folk, och uppbjuden lär jag då inte bli. Möjligen möjligen kan jag sikta på killarna som för fortsättningsgruppen. Då måste det bli jag som bjuder upp, för de lär inte bjuda upp mig när de inte sett mig följa. ARGH!

Jaja. Jag tar väl några danser med min kurspartner, och sen får vi se.