Den sista omgången svetshandskar som klubben köpte in som enkla fäkthandskar var inte bra. Jag har redan ett hål på ett finger. Efter diverse funderingar på vad jag ska skaffa kommer jag fram till att mina svarta skinnhandskar som sett bättre dagar kan bli helt schyssta fäkthandskar, eventuellt med en liten krage på.
Bra träningspass annars. Jag har tränat mycket med kort och lång klinga, alltså värja i höger och dolk i vänster. Det är skoj.
Cruzada, cruzada. Nybörjargrupp och fortsättargrupp samlas för två timmar gemensam lektion innan milongan, en danskväll som är en del av helgens tangofestival, börjar. Vi tränar på att hålla platsen på dansgolvet och inte ”köra om” hej vilt, och på korset. Vi får känna ovanligt mycket på andra än vår ordinarie partner, vilket jag tycker är bra. Trots allt känns det skillnad på tjejerna från vår nybörjargrupp och de som hållit på ett tag.
Jag misslyckas med att föra viktbyte, min partner tror att jag lurar iväg henne på ett steg. Får lite hjälp, inser att jo jag har varit otydlig.
Stannar sedan kvar på danskvällen ett tag. Dansar lite, pratar med Anna från fortsättningskursen och vi dansar även lite. Får några danser med en riktigt duktig man – och jag blir rädd. Min prestationsångest bara ökar. Mellan varven känns det riktigt bra, och att bli förd av en riktigt skicklig förare är ju bara smör… men sen blir jag nervös, tappar balans och självförtroende. Tackar för mig efter två danser av gammal vana, som i lindyn, och ärligt talat är jag osäker på om det blivit bättre om vi fortsatt.
