Det kan inte vara fantastiskt jämt

Nästa danskväll blev lite mera som jag trott: halvstapplande steg på vägen tillbaka.

Hotshottarna har ordentlig elevtillströmning nu. Med stor tillströmning av äkta nybörjare till introlektionen före dansen, plus rejält höjda priser, drar sig de som hållit på ett tag bort från introlektionerna. Nivån är avsevärt lägre på dem än vad jag minns, i bägge rollerna. För min del är det lite synd.

Förra introlektionen kändes hur bra som helst, men den här var inte i närheten. Temat var sexor. Två turer var nya för mig. De lärdes som vanligt ut väldigt ytligt, jaja det här är introlektionen… därmed är det OK. Det var väldigt svårt att få dem att kännas bra, men det fixade till sig mot slutet. Låt oss inte heller glömma att vi faktiskt fick ett tekniskt påpekande som jag ska göra mitt bästa för att tillämpa framöver, vad gäller att föra passeringar.

Svante Grundberg var DJ. Kanske inte min musiksmak stämmer med hans. För mig kändes inte musiken rätt alls. Faktiskt kändes få saker riktigt rätt. En man som jag dansade med förra veckan och då trivdes bra med, behandlade mig plötsligt på ett helt annat sätt och undervisade mig på dansgolvet. Berodde det på att han sett mig på introlektionen, “nybörjarlektionen”?

Jag fick få riktigt roliga danser med tjejer heller. Jag kan tänka mig att det beror på att introlektionen inte känts så bra… en sämre ingång till folk. Som läget är nu är jag verkligen beroende av introlektionerna. Med den nivå de har nu och dubbelt så många tjejer som killar, har jag inget som helst skäl att gå dem i följarroll. Ack ack. Medan “Zackes” höll till i den där festlokalen vid Hornstull kunde det ibland vara fler killar än tjejer på dropin-lektionerna före dansen.

Som jag minns det har de här lektionerna haft en viss progressiv utveckling under en termins gång. Det börjas alltid med att trampas grundsteg, för att ge de helt nya en chans, och i början av terminen görs enbart basala turer. Längre fram under terminen brukade det komma inte alls lätta turer. Särskilt killarna fortsatta gå på introlektionerna för att plocka upp turer. Om nivån på introlektionerna fortsätter att vara som den är nu, tror jag lärarna kommer att köra enbart bas hela terminen. Å andra sidan skulle introlektionerna bättre fylla sin funktion om fler inte-helt-nybörjare gick på dem. Ska bli intressant att se vilket val de gör.

Social följar-kompetens

I onsdags var jag ut på Chicago och dansade lindy, för första gången på månader. Jag hade inte så höga förväntningar. Kanske det var därför det blev riktigt bra.

“Nybörjarintroduktionen” före dansen brukar besökas även av dansare som hållit på för länge för att kallas nybörjare. Som förare kan man ofta plocka upp en eller annan ny tur. Som följare har min största motivation att gå på introlektionen före dansen varit att lära känna folk att dansa med. Litegrann funkade det väl så nu också, trots att jag gick i förarroll. Vad som undervisades var superbasala åttor och inte så spännande. Allt går inte att föra som man tänkt när tjejerna är nya och ovana, men ändå är det skoj… jag är mycket mindre känslig för min partners skicklighet och nivå i förarroll.

Jag hade tänkt att nu ska jag inte leta män att dansa med. Blir det så så blir det, men jag ska koncentrera mig på tjejerna och på att föra. Första danserna efter lektionen tog jag med en tjej som jag kände igen från en kurs jag gick i mitten av förra terminen. Sedan blev jag uppbjuden av killar, helt utan egen ansträngning, och glömde min föresats.

Kvällen flöt på, fram till ungefär tio. Där slutade det att riktigt flyta. Jag dansade enstaka danser efter det, en del mycket bra och andra mer tveksamma. I fortsättningen ska jag nog göra som jag brukade förut: när det slutar flyta, är det dags att gå hem. Om jag blir frustrerad över att inte enkelt hitta folk som vill dansa med mig, så gör frustrationen det bara värre.

Pardans är i viss mån ett socialt spel, som jag inte är särskilt bra på att spela. Det här är nog en av orsakerna till att jag trivs allt bättre i förar-roll: jag har inte tillräcklig social kompetens á la följare. Jag känner mig mycket mer uppskattad i förarroll, för flera av tjejerna ger mig komplimanger och säger att jag för bra på ett sätt som inga killar någonsin givit mig för mitt följande. Nu tror inte jag på att jag för bättre än följer. Det gör jag nog inte alls. Däremot är nog tjejerna bättre på att utdela beröm till sina partners. Det måste de ju, för att hålla dem på gott humör så de får dansa i fortsättningen… tjejerna är ju det överrepresenterade könet. Har jag givit killarna komplimanger på detta sätt? Nej, det har jag inte. Som sagt, det finns nog brister i min sociala följar-kompetens.

Armbågar också

Ont i ena armbågen, igen.

Förra veckan var det högra tumleden.

Är det normalt, det här?

Kurs, igen

Jag har anmält mig till en lindykurs, om fyra gånger. Den “queera” varianten, vad nu det betyder. Samtidigt känner jag att.. bah. Jag ska inte gå mera kurser nu. Vad jag behöver är att gå ut och dansa, och koncentrera mig på att föra. Blir jag uppbjuden till att följa så visst, gärna. Jag tycker om att följa… jag är bara less på att ständigt leta män att dansa med. Det är ju brist på folk som för… och hittills har jag känt mig mycket mer uppskattad i förarroll, än som följare.

Kul, skoj, trevligt

En människa med social kompetens berättar alltid efter större händelser, som fester och sammankomster, hur fantastiskt roligt det var. Om man känner att det var lite sådär… vad säger man då?

Inget alls, oftast.

Jag tyckte fäkthelgen var kul, skoj, trevlig - men inte SÅ bra. Inte vet jag vad jag förväntat mig, och min förkylning dämpade mig en hel del. Låt oss skylla på förkylningen. Om inte den varit, så hade det varit enbart totalroligt exakt hela tiden. Eller? Det tyckte ju alla andra… eller är det bara som de säger?

Nackskydd

En vecka till träningshelgen i Sundsvall. Jag och kompisen måste fixa nackskydd. De fäktmasker vi använder är ju gjorda för vanlig sportfäktning, och där händer det aldrig att folk attackerar bakifrån… vi får förvisso inte heller göra det riktigt hur som helst, men i stridens hetta vet man aldrig vad som kan ske av misstag. Därför får nacken absolut inte vara bar. Det ska vara flera lager typ som tål si och så mycket, enligt specificerade regler. Vi rotar runt i källarförråd, ringer varandra och konfererar om vad vi ska kunna använda. Det värsta är att vi bägge åkt på varsin förkylning, och inte direkt känner för pyssliga sykvällar.

Dansförhinder

Man börjar vara en gammal kärring, onekligen.

Förmodligen beror det i grunden på att mina fotbäddar, de där inläggen jag måste ha på grund av mina krångliga fötter, blivit lite för gamla och utslitna. De kängor jag tänkt använda mest i vinter har helt plötsligt börjat skava mina fötter på lilltårna. Det låter inte särskilt drastiskt, inte sant? Jag har pillat bort lite förhårdnader och inte brytt mig så mycket, inte förrän det gjorde direkt ont att gå i skorna.

Fotvårdaren sade att jag hade början till en riktig liktorn, lustigt nog på den fot där jag trodde problemen var minst. Hon karvade och skar, och jag sade aj. När allt var klart fick jag bitar av små skumgummirör att trä över lilltårna, för att avlasta trycket från skon. Sådana har jag sett ganska mycket av, jag har ju jobbat i hemtjänst… det slutgiltiga beviset på att jag har blivit en gammal kärring, alltså. Bah.

Nu gäller det att vara snäll mot mina lilltår, så kanske det här kan försvinna och mina fötter bli nästan som förr? Annars är det väl ajöss till snygga skor för resten av livet. Nu tillhör jag inte dem som tycker sånt är viktigt, och de skor som gav mig problemet är ett par grova blå kängor… mest oroar jag mig för mina dansskor. De är av mjukt skinn visserligen, men ganska trånga. Kanske jag borde be skomakaren töja ut dem lite kring lilltån, innan jag försöker använda dem.

Säkerhetssystem

Att vi fäktas i polishuset har vissa konsekvenser. Alla de av oss som hade rätt att få tillfälliga passerkort för att slussa in de andra, har åkt ut ur systemet. Kanske de bara clearades på ett halvår, eller så. Det bidde ingen träning idag. Vi får se hur lång tid det tar innan vi kan träna igen. Jag tror inte vi står högst upp på säkerhetsavdelningens prioritetslista…