Queertango

Tillbaka på queertangon, första gången på evigheter. Kan det vara ett år, eller två?

Vad jag tyckte? Joo, rätt bra. Gruppen känns trevlig, även om standardhälsningen tydligen är att kramas. Jag har lite svårt för sånt. Jag artighetskramar folk när jag behöver eller borde men om jag får välja säger jag helst bara hej.

På måndagarna heter nivån medel, och det utlovas att träna på teknik och detaljer istället för bara en massa steg. Formuleringen gör mig skeptisk till att testa Tangoverkstans queertango på lägre nivå, för undervisning som bara är steg tål jag verkligen inte. Å andra sidan kanske det inte är så illa som det låter.

Medelnivån visade sig lite svår för mig. Inte alltför jättesvår, men svår. Det blir uppenbart att jag följt mycket mer avancerade steg än jag fört. Vill jag föra får jag nog verkligen träna in lite flera steg än den repertoar jag har nu, som verkligen är superbasal.

Jämför jag undervisningen med Gunillas är det här verkligen… det känns som klassisk budopedagogik. “Nu gör du fel, gör så här.” Det borde ju vara helt okej, verkligen, men jag har hunnit bli lite bortskämd med Gunilla som aldrig säger att någon gör något dåligt över huvud taget… man blir lite inbilsk och tror att man är jätteduktig, hehe. I vart fall jag har nog fallit i den fällan, får jag medge.

Idag, efter fäktningen, satte jag upp ett litet kort med reklam för queertangofestivalen i mars på en anslagstavla i polishuset där jag tränar fäktning. Undrar jag om det sitter kvar när jag kommer ner nästa gång.