Om bröstskydd

Jag har nämnt bröstskydd här och var. Sådana finns för fäktare i två olika modeller, en större och en mindre. Den mindre består av lätt kupade plastskivor som man stoppar in i BH:n - eller ännu ännu hellre mellan BH:arna. Det är smart att ta på sig dubbla, för annars svettas plasten fast mot huden vilket är sådär lagom mysigt. Den större består av en liten bröstplåt av plast med två utbuktningar, och förekommer ibland även hos andra typer av kamsportare. Man bär den helst utanpå T-shirten, det är mindre svettigt så. Hos oss SCA-fäktare, som tränar en del med tyngre klingor, är det vanligt med den större men det finns även tjejer som tränar helt utan. Hur känlig man är varierar uppenbarligen en hel del. Jag har fått veta att även killar känner av om de får ett stick rätt in på bröstvårtan och tja, de har ju också lite bröstvävnad därinne. Själv tränade jag helt utan i några månader och tyckte det gick så bra så. Nu när jag är van vid min lilla bröstplåt skulle jag nog vara lite nervös för att ta av den. Förresten finns det killar som kör med bröstplåt också, just för de tunga klingorna.

Bröstplåten av dammodell har dock en nackdel. Jag vill köra tvåhandssvärd, nämligen, och då är bröstskyddet helt plötsligt i vägen. När bägge händerna griper svärdet framför kroppen trycker mina armar ihop brösten, vilket inte är något som helst problem. Om jag däremot har en bröstplåt som gör brösten hårda och icke flyttbara kan jag inte röra armarna helt som jag vill, inte utan att böja på dem en smula mer än jag har lust med. Jag har ingen aning om hur vanligt det här är. Klubbens mest avancerade/erfarna tjej känner inte igen det, men hon är avsevärt mer bredaxlad än jag. Mina smala buteljaxlar halkar BH-banden alltid ner från, suck. Det blir väl till att ta fram de där småskivorna igen när det blir dags för långsvärd… när det nu blir det.

Vän av ordning frågar sig nu om just det här blogginlägget kommer att hittas av mycket fler googlare än övriga.