Lek kung fu-film!

Min tränare har i flera veckor tjatat på mig att jag ska “posera”, leka kung fu-film, i träning med tyngre klingor. Stanna till i ytterlägena, i de positioner man hamnar i när jag slutfört en rörelse. Idag förklarade han lite mer hur han menade, och jag fattade äntligen.

Mina sista aikidoår tillbringade jag i en aikido som verkligen alltid väljer minsta motståndets väg. Aldrig gå emot kraft det minsta lilla, alltid ta den allra mjukaste vägen. När jag nu parerar en klinga med min egen och möter ett visst motstånd, vikar jag undan. Jag tolkar det som att min position nog inte är helt rätt, att jag kan hitta en bättre. Istället, menar min tränare, ska jag gå in med mer bestämda rörelser. Farbror Newtons principer ger den ena överläge, men kanske inte så stort att den rörelse man vill göra inte möter något motstånd alls.

Sedan jag insett vart min tränare ville komma blev han raskt mycket mera nöjd med mig. Där ser man.