I sanning en fördärvlig dryck

Det händer då och då att jag tappar humöret den sista halvtimmen av våra tvåtimmars fäktningssessioner. I och för sig är jag en ganska lättretlig och knepig typ, men det har ändå varit anmärkningsvärt ofta som jag lämnar hallen i ganska moloket skick. Jag är inte helt säker, men jag tror att jag kanske kan ha kommit på en bov i dramat: Koffein.

Jag måste äta något före träningen, annars blir min hjärna ledsen av låg blodsockerhalt. Enklaste sättet att hinna är att drälla in på ett kafé mellan jobb och träning. Den där caffe latten… kaffe är ju vätskedrivande. Kanske det är av vätskebrist jag totalt trillar ur den sista träningstimmen.

Teorin är i vart fall värd att undersöka.