Råder det motsättning mellan teknik och att ha roligt?

Allra bäst vore om lärarna i början av lektionen utannonserade för gruppen “och här har vi en tjej som för”. Jag skulle ju kunna hojta ut det på eget bevåg, men att få det att känna naturligt och avslappnat är en annan femma. De flesta av tjejerna fattar glatt galoppen, men ungefär en tredjedel försöker gå förbi mig, mot närmaste kille de ser, när det är dags för partnerbyte. Någon pekar på att det faktiskt finns killar över i andra ändan av lokalen. “Jo men jag är här för att föra!” De flesta av tjejerna finner sig snabbt och några ber till och med om ursäkt, det ska påpekas. Lite jobbigt är det. När alla dansat med varandra en sväng vet ju alla redan att jag för, och då är det problemet över för den här kursomgången.

En mindre andel av tjejerna ser lätt besvärade ut. Om det har något som helst att göra med att de inte tänker sig att dansa med en tjej som för har jag svårt att veta. Faktiskt är det mycket mer ont om glada miner här än i kurserna på Chicago. Folk försöker dansa med varandra utan att se på varann, vilket känns ganska konstigt. Stämningen är mindre avslappnad. Undervisningen verkar mer teknisk, så här långt, och det tycker jag ju om. Spontant får jag dock hålla med om min bekants omdöme, “På SSS förstår de sig inte riktigt på att göra det roligt för eleverna”.

Nå det här vara bara första lektionen. Vi får se vart det bär.

Andra bloggar om dans, dansroller, dansundervisning, föra, lindy hop, pardans, SSS