Just nu dansar jag ingen tango. Jag tänker på tango då och då, men dansar inte.
Nästan all pardans har ett grundsteg. Det betyder att dansen bygger på ett eller flera återkommande rörelsemönster, där fötterna trampar samma rytm. Den som för guidar eller styr följarens placering i rummet, och därmed dennes riktning och rörelse. På avancerad nivå kan det bli mer komplicerat, men i grunden kan följaren trampa samma rytm med fötterna. Steget blir olika i rummet beroende på följarens placering, som denne inte styr över själv, men grunden är densamma.
Argentinsk tango har inget sådant grundsteg. Varje steg är fört i sig självt; att följa i tango är att aldrig ta ett steg utan att först ha fått en inbjudan till det. Att följa i tango innbär därför i hög grad att vänta på input, och att inte ha bråttom. Känner man sig stressad går det urdåligt att följa i tango. Den som för har absolut mandat vad gäller riktningen, som Gunilla Rydén brukar säga. Däremot kan den som följer påverka hur steget tas, dess konsistens, känsla och i vissa fall även tempo.
Om man dansar tango får man då och då frågan vad det är för skillnad mellan argentinsk och finsk tango. Tja, vad gäller det här med grundsteg fungerar finsk tango ungefär som foxtrot; det finns ett grundsteg som löper över en och en halv takt, sex taktslag. I mer avancerad foxtrot kan man gå ifrån detta men det är grunden. Det vore mer relevant att fråga vad som skiljer argentisk tango från annan pardans. All pardans bygger på att föra och följa, men de flesta andra danser har ett yttre skal som går att lattja med även om inte förandet och följandet fungerar perfekt. Tangon däremot går direkt på pardansens kärna, utan omvägar, utan vackra skal att dölja sig bakom. Det är lite naket. Avslöjande.
Tangon har också egen danskultur. I större delen av världen brukar man ta ny danspartner efter en låt, och stanna kvar och dansa flera bara om man verkligen vill dansa med just varandra. I Sverige omfattar basenheten två danser, oavsett om man dansar bugg och foxtrot, salsa, lindy hop eller polska – men inte argentinsk tango. Där är basenheten en tanda, en omgång låtar som kvällens DJ valt ut att servera i klump. Tangodansarna tycker om att få så mycket som fyra låtar i rad, då hinner de känna in varandra ordentligt. Jag kan stå ut med två låtar lindy med nästan vem som helst. Fyra stycken tango, där man ofta håller varandra nära… det är en helt annan femma. Jag tror att det är främst detta som lätt formar en miljö som inte är särskilt inbjudande.
Tangon är väldigt allvarlig. Man skrattar och lattjar inte, man är seriös.
Nej, just nu dansar jag inte tango.
—–
Andra bloggar om tango, argentinsk tango, pardans, dans, social miljö
