Att vara kille på dansgolvet
26 mars 2008 — kontaktLärarna på den lindykurs jag går just nu pratar inte bara om oss som “killar” och “tjejer”. De säger även “som tjej tänker jag på att hålla fötterna under kroppen” och då svarar den andre “Det tänker jag på som kille också.” Är det bara jag som finner de formuleringarna lustiga? Han är kille, okej. Han tänker på att hålla fötterna under sig och inte kliva iväg med stora kliv, okej. Men gör han det för att han är kille?
När man är tjej och för på danskurs, får man frågan “är du kille?” då och då. Frågan ställs av tjejer som nått fram till en vid ett partnerbyte, och undrar vem hon ska dansa med. En gång, när jag precis börjat föra, har jag svarat ja på den frågan. Det kändes väldigt konstigt. Numera säger jag “nej, men jag för”.
En kompis till mig tycker att jag märker ord, och visst - jag förstår ju vad de menar när de frågar “är du kille”. Överallt annars skulle folk lyfta ordentligt på ögonbrynen om jag försökte utge mig för att vara kille eller man, men i många pardanssammanhang går det ypperligt! Ordet “kille” har helt enkelt fått en ny betydelse. Socialt kön även känt som genus, släng dig i väggen! På dansgolvet syftar “kille” och “tjej” varken på vad man har mellan benen eller ens normala, vanliga sociala kön. Det syftar på ens (i vissa fall tillfälliga) sociala dansgolvskön. Om det inte vore så, skulle inte hela gruppen glatt kunna prata om “killar” och “tjejer” utan att röra en min, trots att jag står där och bevisar att inte alla element i mängden av dansare som för är av manligt kön.
———-
Läs även andra bloggares åsikter om dans, pardans, könsroller, socialt kön, genus, lindy, lindy hop
26 mars 2008 kl. 6:55 är
“Nä, jag är tjej men jag för” har jag fräst ganska ilsket på nån lindy-prova-på. Jag har riktigt uselt tålamod ibland. Låter de mer skeptiska än bara vänligt undrande kan jag häva ur mig saker i stil med “tror du inte jag kan föra för att jag inte har kuk så slipper du dansa med mig”
26 mars 2008 kl. 7:19 är
Det händer att folk är rent avogt inställda, men för det mesta är de bara förvånade och finner sig snart. Men visst finns det undantag! och när någon jag dansar med på kurs ser illa till mods ut undrar jag alltid om det har någonting med mig att göra. I själva verket kanske hon har lätt huvudvärk eller bara tycker det går dåligt att dansa…
26 mars 2008 kl. 8:30 är
Intressant det där med att man kan vara kille på dansgolvet - trots att man är tjej - och att det inte alls ses som något queert.
Frågan är om det är lika ok för en kille att vara tjej - utan att det uppfattas som queer/bög/löjligt.
Kanske är det tuffare om tjejer hoppar in i killroller (jämför tjejer i killkläder) än om killar hoppar in i tjejroller (kille i klänning till vardags).
Visst kan folk applådera en snygg dragqueen - men om hon inte klär om - utan går till jobbet med manskropp och kvinnooutfit så blir hon/han troligen utstirrad, kanske hånad - och i värsta fall slagen.
Vem - i Sverige - skulle stirra på en tjej i jeans och skjorta?
Det krävs en mustasch på flickläppen för att man ska börja stirra. För killen räcker det med en kjol eller klänning.
26 mars 2008 kl. 8:40 är
Hej! Du ställde en fråga på min blogg ang. den Lindy Hop workshop jag varit på. Ledarna heter Ulf Ackmer och Sandra Svanberg och undervisar på Tipsy DK i Karlskrona. Jag vet att de innan dess bodde i Stockholm men inget om vilken klubb de var aktiva i då. De var medlemmar i Crazy Legs ett tag också.
Den här debatten om att föra/följa är intressant. På de danskurser som jag leder här i Kalmar så är det överskott på tjejer. Det har lett till att vi är två tjejer som leder kursen. Vi blandar, ibland är jag förare och ibland hon. Det är inget konstigt för våra elever. Det enda är att vi måste vara tydliga med att säga till vem som är vem, om vi byter roller under instruktionens gång. Jag tycker bäst om att följa men eftersom jag dansat så många år så är det utvecklande att lära sig “den andra sidan.”
Det som du skriver om att det är svårt att komma in på danskurser på SSS som singeltjej låter inte så kul. Jag ska flytta till Stockholm om en månad och hade hoppats så att kunna få dansa där!
26 mars 2008 kl. 12:50 pm
letaguldkorn: jo, killarnas ramar är helt klart snävare. Eftersom det alltid varit ett överskott av tjejer som vill dansa så har det alltid funnits tjejer som fört, även om det ibland har setts som bäst att tjejer inte lär sig föra. “Då vill hon bestämma i dansen sen.” För några år sedan tillät inte SSS (Swedish Swing Society, stans äldsta lindyklubb) att man gick kurs i det andra könets dansroll. Jag tappade hakan. Regeln hade säkert införts någon gång när en man kom och ville följa, och orsakade total panik bland de övriga killarna.
Jag vet killar som gillar att följa men inte riktigt har möjlighet till det i någon större utsträckning. Orsaken stavas förstås “bögskräck”. När man ser män dansa med varandra dansar de ofta lite överdrivet, som för att signalera “Vi bara showar! Det här är inte på riktigt!” vilket i klartext rimligen betyder “Nej nej, vi är inte bögar!”