Jag är en besvärlig elev

Vad vill de egentligen lära oss, på den lindykurs jag går nu? Jag förstår inte. Det är nya turer, en slinga med jazzsteg, blunda-övningar, och nu sist stretching(!) huller om buller. De turer som lärs ut är ofta ganska märkliga, sådana som inte dansas mycket på socialt dansgolv. Halvkoreograferade saker, som minnie dip. Den tekniska instruktion vi får svajar lite hit och dit utan klar riktning. Gunillas och Jans tangokurs kunde jag analysera och förstå lektion för lektion vad de försökte lära oss, trots att det de lärde ut ofta var mer svårgripbara saker bortom själva stegen, och undervisningen på Chicago är helt fokuserad på turer som är användbara på socialt dansgolv - men vad är egentligen målet här? Jag förstår inte. Jag är frustrerad.

Frustration är nu inget ovanligt vad gäller mig; jag är extremt kritisk vad gäller dansundervisning. Det här lärarparet passar nog inte mig vare sig vad gäller pedagogik eller dansstil. När den manlige läraren säger att han “knuffar ut” sin partner i ryggen får jag rysningar. Jag vill fan inte bli utknuffad, och inte heller knuffa andra. Dra och trycka säger han, precis som lärarna på den av mig så avskydda nybörjarkursen på Herräng. Jag tänker på några killar från SSS, av mindre avancerat slag, som jag dansat med på Chicago som verkligen försökt dra och trycka, och ryser.

Vad har jag hittills lärt mig på den här kursen som jag kan ha nytta av? Hm, tänka tänka. Några sexor som jag inte fört förut, ganska enkla trevliga saker. Tandem charleston… men den kommer jag inte att vilja föra. Skumma turer som minnie dip som jag inte kommer att försöka använda mig av. Lite noggrannare gnuggning av en del turer såsom kick the dog. Jazzstegen i slingan är väl nyttiga, men jag vet inte… minst hälften av dem har jag gjort förut, och jag känner mig främmande för hur de här dansarna utför dem. Jag borde väl imitera dem för att ge deras stil en chans, men… vill inte.

Om det inte var för att jag vill få godkänt på kursen och bli uppsläppt på nästa nivå borde jag egentligen hoppa av. SSS har dock massor av lärarpar inklusive paret Norbelie som jag verkligen gillar, och det där träningstillfället varje vecka är en fin möjlighet.

Om jag släpps upp på nästa nivå i förarroll, så är jag på samma nivå i bägge rollerna rent kursmässigt. Det känns inte så lite läskigt.

——

Andra bloggar om dans, lindy, lindy hop, dansundervisning, danslektion, frustration