Bluffarens guide till aikidovapen

Jag inser att jag skrivit “bokken” i mina budomemoarer, och inte förklarat begreppet. Därför: voilá, Bluffarens guide till vapenträning i aikido.

De flesta tänker på aikido som… nej fel. De flesta har inte särskilt mycket uppfattning om aikido alls, men av dem som tror sig veta något om vad aikido är tänker de flesta på något som utförs av två människor utan andra redskap än respektive kroppar. Detta är både sant och falskt. På många håll tränas aikido praktiskt taget vapenlöst, men det finns aikido som består av upp till hälften vapenträning.

Vi kan börja med att beskriva tantodori: aikidotekniker kan utföras mot attacker med kniv. Kloka lärare brukar avstå från att framhäva deras effektivitet; människor som verkligen kan slåss med kniv tror inte mycket på dem. Träningsvapnet är av trä och benämnes med det japanska ordet för dolk, tanto.

Det viktigaste aikidovapnet är annars det träningssvärd av trä som samurajerna tränade med förr i tiden: bokken, vilket kort och gott betyder svärd av trä. För samurajerna var träsvärdet bara en förberedelse för det riktiga, medan aikidon tränar med träsvärd och inget annat. Det näst viktigaste aikidovapnet är en trästav som når ungefär upp till armhålan, när man ställer ner ena änden på marken. Staven kallas jo (uttalas med å-ljud).

Det går att göra aikidotekniker där bägge parter håller i jon istället för att gripa tag i varandra. Denna intressant kontext för utforskning av det där med hävstänger kallas jowaza. En variant med mer tydlig attack med vapnet heter jodori. Det finns också övningar i att ta ifrån en svärdsman hans vapen, något som tvingar en att träna på att gå in nära ett svärd. Chansen att lyckas tillämpa dem på någon som verkligen kan hantera ett svärd torde vara ännu mindre än den att lyckas använda aikidons knivförsvar mot någon som kan slåss med kniv.

Det finns också parövningar där bägge tränande är beväpnade, och som ser ut som något annat än vanlig aikido. Jag har hört instruktörer säga “när vi tränar jo tränar vi inte längre aikido, utan jodo” (alltså konsten att slåss med jo-stav) men inget kan vara mer felaktigt. Aikidons vapenövningar är till för aikido i sig självt. De vanligaste träningsformerna är konstruerade av Morihiro Saito som ett försök att destillera fram vad aikidons grundare Morihei Ueshiba lärde ut med sina vapen. Saito tränade med och levde nära Ueshiba i många år, och den nu framlidne Saito hade stora egna elevskaror över världen i klubbar och organisationer som ofta heter något med Iwama. Denna klan har en tråkig tendens att anse att deras aikido är den rätta aikidon, grundarens aikido, och andras aikido alltså fel - en inställning som lätt spåras till gamle Saito själv, och är spridd till tränande på alla nivåer inom den egna gruppen. Vapensystemet som sådant har dock spritt sig även till andra grenar av aikidon, säkert delvis på grund av att det finns pedagogiskt dokumenterat i böcker och på video. När andra gör sina varianter av Saitos övningar, säger de ofta att vapenövningarna är till för att förbättra den vanliga, vapenlösa aikidon. Iwama-folk brukar däremot säga att vapenträningen är lika mycket vapen som den vapenlösa - och så kan man träta i något sekel eller så. (Jo, för aikido handlar om kärlek och harmoni. Det visste ni väl?)

De parövningar som i de flesta sorters aikido är de vanligaste benämns awase, vilket betyder tillsammans. I awase-övningar utförs attack och försvar samtidigt, i en tajming som på ett sätt är överperfekt. De övningar som ingår i kumi-serierna är mer offensiva och bygger på en lärarroll och en elevroll. När jag började fäktas, i en skola som baserar sin undervisning på sparring, fick jag en aha-upplevelse vad gäller kumi-övningarna med svärd och jo (kumitachi och kumijo). Mina instruktörer gav mig medvetna blottor på ett sätt som fick mig att inse att denna typ av pedagogisk sparring borde vara ursprunget till aikidons kumi-träning.

Inom organisationen Ki no Kenkyukai, vanligen kallad ki-aikido, finns svärdsövningar som bär tydliga spår av Saitos övningar och/eller av ett gemensamt ursprung. I övrigt vet jag för lite om dem för att kunna uttala mig.

Aikidoläraren Shoji Nishio utformade sina egna vapenövningar, och hans vapenträning är mer tydligt integrerad i den vapenlösa aikidon än vad Saitos är. Om hur denna träning går till ska jag inte orda för mycket, eftersom mina kunskaper i Nishio-aikido är starkt begränsade.

I Yamaguchi-grenen av aikido, som i Sverige företräds av elever till den japanske instruktören Seishiro Endo samt fransmännen Christian Tissier och Franck Noël förekommer en tredje typ av vapenövning som brukar kallas kashima. Seigo Yamaguchi tränade själv i en gammal stridsskola benämnd Kashima shin ryu - bör inte förväxlas med stridsskolan Kashima shintoryu - men lärde inte ut skolans övningar till sina aikidoelever. En del av eleverna har på egen hand försökt luska ut vad det var Yamaguchi lärde sig i sin svärdsskola som han framgångsrikt förde över till sin aikido. Dessa svärdsövningar jobbar i stor utsträckning med sneda svärdshugg, analogt med hur denna gren av aikido över huvud taget arbetar med rörelser på diagonalen. Utövare av Kashima shin ryu vill i normalt inte kännas vid vad aikidofolk gör med sina träsvärd, utan anser de övningar som förs vidare i aikidokretsar degenererade och illegitima.

——

Så! Det var min bluffarens guide till vapenträning i aikido. Rättelser och kommentarer mottages gärna. Jag tycker dock att grundfakta som jag beskrivit dem bör vara ganska okontroversiella.

——
Bilden på bokkenträning på stranden är tagen i Tripiti på Kreta av Agelakis och tillgängligt under Creative Commons by-nd. Fotot på jowaza, konsten att göra aikidoteknik genom en jo, är tagen av Andy/andrer69 mitt i Oslo. Tyvärr vet jag inte vad mannen som gör tekniken heter, trots att jag träffat honom på läger flera gånger. Bilden tillgänglig under Creative Commons by-nc-sa. Bägge bilderna är hämtade från Flickr.

——

Andra bloggar om aikido, budo, jo, bokken, kashima, Iwama, vapenträning, Nishio, Yamaguchi, Saito