Väldigt mycket dansundervisning, förmodligen och tyvärr den mesta, fokuserar främst på mannens roll. Killarna har mera att lära sig innan det hela kan tänkas funka, så på ett sätt är det logiskt precis i början men tyvärr brukar det fortsätta på precis samma sätt upp i nivåerna. Sedan finns det två saker till som gärna puffar in dansundervisningen i den här fållan: dels är tjejer så förbannat vana vid att stå tillbaka för killarna, så vana att vi sällan ens tänker på det. Dels är det alltid mycket flera tjejer som vill dansa. För att få dansa när det väl gäller måste man lära känna folk – för allvarligt, social kompetens är minst lika viktigt som dansmässig kompetens, om man tillhör det överrepresenterade könet. Om man behöver lära känna killar att dansa med, vad gör man då? Antingen har man kompisar som kan introducera en för folk, eller så har man det inte. Har man det inte, går man på kurs. Därför går det utmärkt att säga att man lär ut pardans men i själva verket till 80% eller mer lära ut förarroll. Tjejerna kommer att komma ändå.
Helt klart är förarrollen lättare att undervisa ur, eftersom det är den som för som detaljstyr vad som ska hända. Om en lärare som dansar följare ska kunna vara huvudansvarig för undervisningen måste hon antingen ge sin partner muntliga instruktioner inför öppen ridå, vilket kan se lite illa ut, eller förbereda lektionerna ordentligt tillsammans med den lärare som för. Om det är föraren som styr lektionerna däremot behöver inga instruktioner ske för öppen ridå. Instruktionerna finns ju i förningen. Till detta kommer att tjejer är så förbannat vana vid att stå tillbaka för killarna, så vana att vi sällan ens tänker på det… så självklart domineras dansundervisningen av det manliga perspektivet, av förarperspektivet.
Till och med i så kallade queerdanssammanhang, av den typ som nog egentligen hellre fortfarande borde heta gaydans, har jag hört folk stå och prata om danslärare i den vanliga icke-queera världen och enbart nämna de manliga lärarna! medan de kvinnor dessa undervisade tillsammans med inte verkade finnas. De lärare som diskuterades var givetvis sådana som till absolut övervägande del fokuserar på att lära ut turer, vilket som jag förut konstaterat är något som killarna behöver lära sig men inte tjejerna – inte egentligen. Tjejerna behöver inte i första lära sig turer, de behöver lära sig följa. Jag undrar när denna lärartrupp tänker börja hålla följarkurser i syfte att finslipa följarteknik… nej det undrar jag inte alls. Det kommer de aldrig att göra.
Det citat som inleder detta blogginlägg är hämtat från en diskussion på nätet. Jag själv har aldrig hört någon danslärare säga så här. På ett sätt är jag inte förvånad, men samtidigt blir jag paff och stum över den totala cynismen hos den människa som säger så. Om man inser att man till 92,3% undervisar förarroll, det vill säga killarna – hur har man då mage att ta lika mycket betalt av tjejerna?
——
Andra bloggar om dans, pardans, dansundervisning, danslektioner, könsroller, queerdans
9 maj 2008 kl 4:28 e m
Har precis upptäckt din blogg och finner att den är fylld med diverse kloka insikter och åsikter – kul! Jag ser fram emot att få läsa fler kloka ord och hoppas i mitt stilla inre på dansinlägg framför kampsportsminnen :-)
Jag känner så igen det du beskriver här och har också stört mig på det trots att jag är förare. För en kort tid sedan hade vi några lektioner som var inriktade på följare, och det var nog några av de mest aha-upplevelseskapande danslektioner jag haft – jag kände att de var otroligt givande även för mig som förare! Så visst går det, men det kräver nog lite eftertanke hos lärarna som du säger.
9 maj 2008 kl 4:38 e m
Varmt tack för berömmet!
Just nu blir det nog mera kampsport än dans är jag rädd, eftersom jag för närvarande inte dansar alls. Det går lite i perioder det där. Förr eller senare är jag tillbaka på dansgolvet igen, någonstans i någon form.
10 maj 2008 kl 7:03 f m
Det här var verkligen huvudet på spiken. Klart trevligt att läsa dina dansrelaterade inlägg. De andra har jag inte så god förståelse för, naturligtvis :)
Jag har varit med om alldeles för många förarfokuserade kurser. Det verkar som att man försöker lära ut så många varierade turer som möjligt så att följandet ska komma automatiskt. Och även på avancerat-nivå har jag hört tjejer som undrat hur de ska lyckas memorera den krångliga turen vi just då tränade på. Hela känslan i dansen går förlorad, då samspelet försvinner.
Jag var dansinstruktör ett tag. Min kollega, följaren, upplyste mig om att så här var fallet, och vi gjorde därmed vad vi kunde i följande kursomgångar för att få en ändring på det här. Vi gick ifrån att trampa turer så långt det gick (man måste uppenbarligen vara snäll mot förarna som verkar vilja lära sig massa turer annars slutar dem), och introducerade begreppet ”kundvagn” på första tillfället på nybörjarkurs. De följare som kunde visualisera känslan av att vara en kundvagn blev jättebra följare, men givetvis var inte det här speciellt optimalt ur ett pedagogiskt perspektiv. Vad som dock gör mig orolig är att man på nybörjarkurs i många föreningar börjat ”gå tillbaka till ursprunget i dansen” och lär ut 8:or. Om jag har förstått det rätt så fokuserar man inte speciellt mycket alls på föra-följa-perspektivet, utan det blir mest rutiner man lär sig. Så har det i alla fall känts när jag har dansat med nybörjare det senaste halvåret. De blir allt oftare helt förvirrade om man skulle göra något som bryter ett mönster som de tycks ha lärt in.
Jag hoppas jag har fel och att det finns en djupare tanke bakom detta.
10 maj 2008 kl 8:06 f m
Jag dissar den mesta dansundervisning, dock inte riktigt all. Jag känner mig som om jag sätter mig på väldigt höga hästar när jag gör det. Jag menar, ska lilla jag verkligen tro att jag fattat vad nästan ingen annan verkar fatta?
Att lära ut en massa turer kan väl funka – om man ser till att de blandas om så mycket som möjligt, så tjejerna/följarna aldrig vet vad som kommer. Då lär man sig vänta på input. Sekvenser a.k.a. slingor däremot… GAH! Om det undervisas med slingor så kommer en stor del av killarna att förvänta sig att jag trampar mönstret alldeles av mig självt. Om jag inte gör det, tycker de jag är dålig. Den andra delen av förarhopen blir irriterad om jag inte följer, och vill hellre misslyckas med att dansa slingan från början till slut än att jag fuskar. Alla är dock så artiga att de inte upplyser mig om hur de ser på saken. Damned if you do, and damned if you don’t. Om det nu undervisas med slingor kan man väl tänka sig att fuska lite tills man hittat hur det ska vara – men då måste bägge parter vara väldigt medvetna om att det är vad man gör.
12 maj 2008 kl 7:05 e m
Damned if you do and damned if you don´t – that´s really true. Ena kursen säger läraren; Vänta tills du känner förning! Andra kursen säger nästa lärare: Kvinnan måste gå stegen! En ekvation som inte går ihop.
Vi kvinnor är så vana att betala och gå danskurser och bara få dansa 75% av tiden då det är för mycket kvinnor. Vi betalar dyrt för att männen verkligen ska få valuta för pengarna. Det blev riktigt komiskt på en danskurs (bugg) som min dotter gick där det för omväxlings skull fattades damer. Jag fick rycka in men det räckte inte. När samma sak inträffade andra och tredje gången började herrarna klaga över att de minsann hade betalat för kursen och inte ville stå någon del av tiden!!! Vad kul det skulle vara om kvinnorna började kräva pengarna tillbaka på danskurser när de inte får dansa hela tiden.
14 maj 2008 kl 8:52 f m
De gånger det varit män över har jag hittills inte sett någon kräva sina pengar tillbaka, men tydlig irritation har jag sett, vilket gjort en del av tjejerna tvärförbannade. Så länge man tillhör den priviligierade gruppen brukar man inte se orättvisa/ojämliga villkor. Det är en allmän mänsklig mekanism, det finns roliga psykologiska experiment på området.
16 maj 2008 kl 1:20 e m
En iakttagelse: Här i vår lilla jamtska lindymiljö har vi precis haft en fantastisk kurshelg med Åsa Palm och Daniel Heedman som ledsagare. Följarna var i ganska stort övertal och två tjejer fick agera förare för att alla skulle kunna få vara med. På den kommande träningen var vi däremot sex pojkar och två damer närvarande för att jobba med det vi lärt oss.
Min analys: Damerna tycker inte själva att de behöver träna dansen, och de är inte beredda att hjälpa oss harvande förare med att utvecklas så vi blir ”bra nog”. Kan det stämma?
16 maj 2008 kl 2:23 e m
Jag var inte där, så jag vet inte… och kan tänka mig många tolkningsmodeller. Dem du nämner, visst! men ännu mer tänker jag… hur mycket undervisades följarroll på kursen? Kanske ni fick med er rätt många gånger fler saker att jobba på och kände behovet av att träna, medan tjejerna inte på samma sätt fått något med sig att träna på? Inte konstigt då att de inte tycker de behöver träna.
Huruvida damer borde vara beredda att hjälpa herrarna utvecklas eller ej är ju en bra fråga. I största allmänhet är det ju trevligt med miljöer där folk hjälper varandra, men om man precis gått en kurs som (precis som vanligt) lärt ut en massa turer och fokuserat på föraroll, vete katten om man har lust att agera träningsdocka extra efter kursen också.
Allt detta sagt med många reservationer för att detta kanske inte alls är tillämpligt vad gäller just denna kurs.
18 maj 2008 kl 11:54 f m
Pardans är ett samspel hur man än vänder och vrider på det, och det bör både förare och följare vara medvetna om. Det är upp till var och en att vara tydlig med vad man själv vill fokusera på. När jag säger att följarna ”hjälper” förarna så menar jag förstås det med utgångspunkt från deras eventuella åsikt att de själva inte är i behov av att öva.
Jag kan garantera att det fanns saker vi talade om på kursen som alla deltagande följare behöver öva på. Själv fick jag inte öva på det jag kan förbättra, vilket är en hel del. Som tur är har jag brister också på områden som man kan träna själv.
18 maj 2008 kl 1:50 e m
Dansundervisningens normalupplägg lär oss att vi inte behöver öva, faktiskt.
25 maj 2008 kl 10:44 f m
Nå men då så: Det är andras fel att följare inte anser sig behöva öva.
Nu var ju inte det min poäng överhuvudtaget, utan min iakttagelse just i det här fallet var att de följare som gärna vill vara med på det roliga inte bemödade sig med att lägga tid på vardagsslitet (som förstås i bästa fall är skoj det med, åtminstone om man deltar aktivt och kräver det utrymme man känner att man behöver).
Och nästa gång vår grupp tar hit spännande instruktörer kommer det kanske att fattas ytterligare några förare.
26 maj 2008 kl 6:16 f m
Det är förmodligen tjejernas fel att de inte kräver det utrymme de behöver… på ungefär samma sätt som kvinnorna får skylla sig själva för att de accepterar låga löner?
Ämnet för det här blogginlägget är att dansundervisningen undervisar förarroll, medan följarrollen får försvinnande liten uppmärksamhet. Ofta nämner man en eller två saker som tjejerna behöver fixa till, men lägger upp hela undervisningen så dessa saker är hopplösa att träna på. Exakt var i denna diskussion det hör hemma att prata om huruvida det är så att kvinnor inte vill träna, vet jag inte – såvida man inte försöker hitta strukturella samband.
8 juni 2008 kl 5:21 e m
[...] skull inte fokuserar på dem? (Redan här, i det inlägg som startade tråden, tänker jag på mitt hittills mest polemiska, mest vågade blogginlägg och ryser [...]
11 juni 2008 kl 11:10 f m
Ja, kvinnor som grupp är delaktiga i att reproducera det strukturella förtryck som kvinnor som grupp utsätts för i samhället och livets alla delar.
19 februari 2009 kl 12:48 e m
Som kvinna och dansinstruktör sen 14 år tillbaka så är det lite lustigt att läsa en del av inläggen här. Men visst, jag håller med, mycket av undervisningen är riktad mot förarna, dels för att dansen utgår från den förande parten men också för att många av de största instruktörerna är män…och hur det kommer sig vill jag inte spekulera närmare i. Men som kvinna och dansinstruktör så fokuserar åtminstone jag väldigt mycket följarnas roll i dansen. För mig är föraren fundamentet och följaren utsmyckningen. Vi är kontraster och komplement till varandra.
Sen kan man ju verkligen fråga sig om det just är att ”bara följa”, jag antar att alla förare kan stryka under på att det är en himla skillnad mellan följare och följare. Det är ju inte så att vi kvinnor föds med en förmåga att automatiskt kunna följa. Det ligger ju mycket träning bakom att vara en följsam följare men samtidigt kunna dansa, lägga till och rytmisera.
19 februari 2009 kl 1:01 e m
Det är just precis vad den undervisning som näst intill ignorerar följarna i början lär ut, att följande är att ”bara följa”. Tangon är generellt bättre än lindy hopen där, tycker jag. Där får man tidigare klart för sig att följande faktiskt kräver teknik.