Tjejöverskottet på danskurser
14 maj 2008 — kontaktJag vet många tjejer som inte vill dansa pardans på grund av de könsbundna dansrollerna. “Varför ska det nödvändigtvis vara han som för och bestämmer?” Trots detta är det nästan alltid mycket fler tjejer än killar som vill dansa, vilket får konsekvenser både på dansgolv och på danskurser.
Om det är många fler tjejer än killar på kursen, får tjejerna dansa mindre. Täta partnerbyten ser till så alla får dansa allt som undervisas, men i mindre mängd. Om det någon gång är herröverskott på en kurs brukar killarna efter ett tag bli ordentligt irriterade över att då och då tvingas stå över. Tjejerna däremot är vana. Det är så här det är, helt enkelt.
Ibland försöker man motverka detta genom att ta in stöddansare. Killar/förare får gå gratis på kurser på lägre nivå än den som egentligen passar dem, eller så får de gå flera kurser på samma nivå för samma pris som en. Eftersom förarrollen är mycket tuffare än följarrollen i början kan detta synas logiskt. Eftersom det bästa sättet att lära sig följa är att dansa med duktiga förare, kan stöddansarna möjligen ses som en kompensation för att dansundervisningen ofta inte är anpassad till tjejernas behov. Jag har dock hört påstås att stöddansare i gruppen är döden för killarnas självförtroende. Om man vill att inte bara de duktigaste killarna ska lära sig dansa, bör man i så fall inte ta in stöddansare. Det här kan jag inte bedöma, men jag hoppas att de danslärare som tänker så ser till att aktivt undervisa följarrollen på kurserna.
Om man inte vill ha tjejöverskott på sina kurser kan man se till så man bara tar in så många tjejer, som det finns killar anmälda. Eftersom många vill gå kurser tillsammans, antingen för att de redan dansar ihop eller för att de är ett par privat, brukar man då tillämpa paranmälan där de som anmäler sig tillsammans går före singelkön. I tangon brukar man ofta dansa större delen av kursen med den man anmält sig med, vilket har sina konsekvenser. I de flesta andra sammanhang är dock paranmälan bara en teknisk anmälningsabrovink, och då gäller det att känna killarna för att få anmäla sig tillsammans med dem. Om man spetsar till det lite kan man säga att det blir din social kompetens som avgör hur lätt du kommer in på kursen.
Varför är det då så många fler tjejer som vill dansa? Dels klassas dans som en kvinnlig aktivitet, på samma sätt som de flesta idrotter är manliga trots att det finns damklasser på tävlingarna. Sedan har ju tjejerna oftast lättare för att lära sig dansa, vilket förmodligen mest beror på att de redan har dansat mera när de kommer till sin första danskurs - en annan pardans, eller disco, eller bara studsat till musik hemma. Men vi ska inte heller glömma att förarrollen är så mycket mer krävande i början. Där man som nybörjarföljare växlar mellan att vara uttråkad och att ha roligt, får nybörjarföraren kämpa för att prestera. Det brukar sägas att män är mycket mer prestationsinriktade. Om detta gäller även pardans får vi konstatera att den könsskillnaden är för liten för att uppväga skillnaden i prestationskrav på tjejer och killar som börjar dansa i respektive roll.
Hur man än vänder och vrider på det är könsobalansen i dansvärlden är ett elände, och ännu mer på dansgolvet än på kurs. Jag har sett två riktigt hopplösa nybörjarkillar i lindy hop envetet dansa vidare, och faktiskt bli riktigt bra. Det är sånt som gör mig glad att se. Samtidigt kan jag tycka att det är ganska elakt att kräva av de här killarna att de ska hålla reda på takten och räkna in, när de har fullt upp att hålla reda på sin kropp. I min ideala dansvärld skulle alla börja med att lära sig följa, och börja föra först när man har lite grundläggande koll på vad det här med pardans är för något. Alla borde tjäna på det, rent dansmässigt alltså. Alla utom de som tycker att de 1800-talsmässiga könsbundna dansrollerna är något naturligt. Personligen har jag svårt att förstå hur detta ända in på 2000-talet kan vara det förhärskande synsättet.
——
Andra bloggar om dansundervisning, pardans, dans, dansroller, föra, följa, kvinnoöverskott, könsroller
16 maj 2008 kl. 8:51 pm
Jag håller verkligen med — och alla skulle vinna på en dansundervisning där man börjar lära sig följa för att så småningom gå över till att föra. Jag vill hävda att det skulle leda till större lyhördhet och motorisk förståelse för hur två kroppar fungerar och arbetar. Precis som i kampsporter och judo som jag utövat. Där turas man om att “föra” och “följa” - min tur att ta initiativ och din tur att ge lite motstånd för att sedan låta dig bli kastad. Den “dansen” kan ju utföras väldigt vackert och vi övar ständigt på båda rollerna! Varför inte ta lite lärdom från kampsporten och omsätta den i dansträningen?
17 maj 2008 kl. 4:29 är
Ja sett från judo- eller aikidohåll blir fördelarna uppenbara. Inom aikidon brukar folk mena att man över huvud taget inte kan bli bra på att göra teknik, om man aldrig tar emot teknik. Det är säkert inte sant, men nog hjälper det förståelsen för vad man sysslar med.
Vill man vara elak mot tjejerna kan man säga att en orsak till att tjejerna hellre sitter och väntar än att lära sig föra, är att de är för lata. Förarrollen är tyngre i början. Jag tror dock att konventionerna är ett starkare skäl - och att det främst är de tjejer som trivs i konventionen som väljer att dansa pardans.
18 maj 2008 kl. 11:19 pm
Jo, jag håller också helt och hållet med. Jag känner mig först nu, efter en nybörjarkurs och en nybörjarmedel, mogen att börja lära mig dansa förare och skulle börja göra det parallellt med följarkursen om jag hade stålars till det. Nästa termin så. Många förare som droppat av för att de tyckte det var för svårt hade nog kunnat lärt sig betydligt bättre om de började med att dansa följare. Det är verkligen puckat och onödigt att de här gamla konventionerna ska stå ivägen för ett betydligt bättre sätt att lära sig pardans. Men kanske det händer något om vi från elevhåll börjar efterfråga att kurser läggs upp på det viset?
19 maj 2008 kl. 9:46 är
Men just med lindy vettesjutton (angående det där om tjejer som trivs i konventionerna). Och det är tydligt hur lite det faktiskt är som krävs för att konventionerna ska luckras upp också. Nån sorts kritisk massa, förstås, men ändå:
- Som tjej börjar man lära sig föra
- Andra tjejer ser det och fattar att det är möjligt, och frågar en massa
- Man dansar med killar som kan följa
- De andra killarna ser att de coolaste och duktigaste killarna också kan följa
- De andra tjejerna märker att det ofta är roligare att dansa med en förartjej som också kan följa
Och sen är diskussionen och konventionsbrytandet i full gång.
Dessutom får man ju mycket lättare och bättre kontakt med nybörjartjejerna när man går kurser och för, och det tror jag är bra för dansscenen på platsen. Killarna tittar ju på andra killar när de dansar, och försöker plocka upp moves och räkna ut hur olika saker förs, men tjejer (följare dådå) har ju inte den möjligheten. Det är ju väldigt svårt att SE hur nåt följs. Det enda man ser är styling och i viss mån kroppshållning och sånt. Man behöver prata med andra följare för att få grepp om en del saker.
19 maj 2008 kl. 9:47 är
Det var helt allvarligt en av mina baktankar med att lära mig föra - att kunna visa upp några av killarnas följarkunskaper för andra killar.
19 maj 2008 kl. 3:27 pm
Du har absolut en poäng. I lindyn som dans är könsrollerna inte lika hårt återspeglade som i en del andra danser. Följarrollen är jämförelsevis fri. Om man verkligen trivs i konventionerna och vill ha en scen där de är starka, väljer man förmodligen argentinsk tango.
Din sistas kommentar förstår jag inte riktigt. Ville du visa för andra killar att det faktiskt finns killar som var duktiga på att följa, eller?
Jag vet en kille, mycket skickligare dansare än jag, som önskar att han kunde gå kurser i följarroll - men det är svårt. Han känner sig diskriminerad, vilket han ju faktiskt är. Jag däremot kan gå kurs i förarroll - orättvisa var ordet. Han älskar när han hittar en tjej som vill föra honom, för då kan han dansa följare på riktigt. När killar accepterar att föra honom blir det ofta mest spex av det, de måste liksom visa att det inte är på riktigt.
19 maj 2008 kl. 7:23 pm
Exakt så. Det man ser blir sen möjligt att göra. Det är ju ingen som vet att det finns flera killar som kan följa om man inte för dem. Och, som du säger, när de dansar med varandra spexar de ofta mest. När de dansar med en som till vardags följer så koncentrerar de sig på att lyssna istället.
19 maj 2008 kl. 9:36 pm
Igår var det iofs två killar på lindyn som förde varandra om vartannat för att lära sig ett steg och det var helt utan spexande. Fast det är ju lite skillnat att gno in ett steg och att verkligen dansa iofs.
23 maj 2008 kl. 11:39 pm
Hej, Hittade den här bloggen för en timme sedan men har nu redan glömt hur jag kom hit…
Jag dansar oftast som förare och har tagit mig uppåt i Lindyvärlden genom att nöta. Som förare måste man få nöta. Jag tror det är lätt att vi killar ger upp när följare vi började dansa med snabbt kommer uppåt och kan/vågar dansa med bättre förare medan vi “måste prestera” och därför inte dansar med bättre följare som vi faktiskt behöver.
Att komma in som hjälpförare ställer bara till det för de andra förarna om man faktiskt visar sig på styva linan. Om man bara för de övningar de får så kan de också lära sig något genom att titta på mig som förare. Dessutom tycker jag det verkar som att följare lättare tar kommentarer om frame och back-leads från mig som erfaren förare än om vi är på “samma” nivå.
Jag har tur att där jag dansar (Malmö, Lund, Linköping + Göteborg) så finns det killar som gillar att följa och då kan jag ibland byta en dans med dem.
Kan inte någon utforma en Kata på Lindy?
24 maj 2008 kl. 3:47 är
Vad vill du ha i din lindykata, Max?
1 juni 2008 kl. 6:59 pm
Ett stegande genom turerna på ett organiserat och disciplinerat sätt. Att lära sig hur och var man ska vara utan att krångla till det med rytm :)
Vet faktiskt inte hur det skulle gå till, men det tänkte jag lämna vidare till någon som har mer insikt i både dansen och Kata, då det var ca 10-15 år sedan jag tränade Judo.
2 juni 2008 kl. 5:35 är
Jag gissar att du tänker dig formträning, strävan mot större teknisk perfektion. Det är ju vad budon ofta använder kataträning till. Faktiskt kan man väl se de där slingorna som folk ofta använder som undervisningsredskap när de lär ut turer, som ett slags tillfälliga kator… fast de används ju normalt i ett helt annat syfte än katans.
Hotshottarna praktiserar ett sätt att känna på turerna med förning men utan rytm. Man tar helt enkelt bort stegen i vart fall för följaren, som istället trippar iväg i massor av småsteg. Därmed kan man ta ner tempot i turen och känna på förningen och position. Det är ganska smart, särskilt för nybörjare. Ska man finslipa behöver man förstås göra det med de riktiga stegen.
Jag saknar en sak från tangokulturen, nämligen regelbundna organiserad träningstillfällen. Lärarledda lektioner, träning på vad man lärt sig i en miljö som är till för just träning, och dansa ute är tangons treklöver. Den borde flera danser imitera. Om tjejerna ska komma på träningstillfällen gäller det dock att de vet vad de har att jobba på. Alltför ofta gör man inte det.
2 juni 2008 kl. 9:49 är
Och då har vi hamnat i föra-/följa-övning plötsligt ju som sagt. “Utan steg” användbart för övningen ungefär som att blunda.
2 juni 2008 kl. 9:50 är
Me vadå inte veta? Du ska ju öva dig på att dansa bättre.