Jag har aldrig förstått mig på den där figurhetsen. Killar som dansar verkar tro att för att duga ska de kunna så många figurer, varianter och stegkombinationer som möjligt. Jag suckar och hänger med, medan jag känner hur kontakten mellan oss försvinner i försöken att göra alldeles för många och komplicerade turer.
Vad händer sedan när jag börjar föra på lite mer allvar än jag gjort förut? Jag känner att hjälp, inte kan min caminata med sidosteg och ochos räcka långt, tangomässigt. Hjälp, vad jag har glömt bort alla mina lindyturer. Jag gör ju samma sak om och om igen. Fastnar i samma mönster. Det och det där och det där andra jag gjort på kurs, inte hittar jag igen det.
Jag drabbas alltså av av förarsjuka. Vad kan månne boten heta, och vilket apotek saluför den?
——
Andra bloggar om dans, pardans, föra, prestationsångest, lindy hop, tango
