En kvinnlig bredbening

En bredbening är enligt susning.nu

en person som på buss, tunnelbana eller spårvagn sitter med så stort avstånd mellan knäna att bara halva sätet bredvid är ledigt. För att helt förtjäna epitetet bredbening, krävs också att personen inte självmant makar ihop sig när någon slår sig ner bredvid.

Det finns teorier om hur man bäst kommer tillrätta med bredbeningar – t.ex. snällt be dem ge en plats innan man sätter sig ner – men någon slutgiltig lösning på problemet har ännu inte offentliggjorts.

Av okänd anledning är så gott som samtliga iakttagna bredbeningar av manligt kön.

Tvärtemot vad Susning säger så finns det verkningsfulla strategier mot bredbeningar. Det gäller att uppföra sig som en högstatusmänniska som har rätt att ta plats. Innan man slår sig ner bredvid bredbeningen ska man ta ordentlig kontakt med den och visa med hela kroppspråket att man är på väg att dimpa ner bredvid den, nästan in i dennes revir. Ett tag körde jag konsekvent med den här metoden som experiment. Den fungerade förvånansvärt bra. Sedan iddes jag inte längre. Nu använder jag den ibland när jag tror att den ska behövas, men oftast orkar jag inte kriga om sittplats på tunnelbana eller buss. Det finns viktigare saker här i livet.

Nu har jag sett en kvinnlig bredbening, eller i vart fall bredbeningens kvinnliga kusin. På tunnelbanan i förrgår satt en välvårdad dam på lite över 60 eller så och pratade i mobilen via headset. Hon satt med de långa kjolklädda benen i kors, utsträckta åt sidan så de nästan nådde fram till mittgången. Mycket plats att sitta på fanns det inte bredvid henne, men jag satte mig på den som fanns och utgick från att hon skulle göra som kvinnor brukar när de får en aldrig så liten påminnelse om att de brett ut sin kropp nämligen maka åt sig, och lägga sina ben framåt istället. Det gjorde hon inte.

Jag glodde på tanten. Hon tittade tillbaka. Jag tittade menande på hennes ben och tillbaka till hennes ansikte. Hon strök med en hastig gest över den veckade kjolen som för att säga: är det något fel på den här eller?

Jag iddes inte sitta på halva rumpan, utan flyttade mig några säten bort. Småningom satte sig en kille bredvid henne, en bredaxlad och allmänt ung sak. När han klev av vid Slussen kollade jag på hennes ben. Jodå, hon hade makat åt sig. Inte så att hon inte alls bredde ut sig utanför sin stolsits bredd, men inte långt ifrån.

Ska vi säga att skillnaden är min och den här killens kön, eller våra respektiga kroppsspråk? Jag tror nog faktiskt mest på kroppspråk. Sen ska vi komma ihåg att kroppspråk är tämligen könsspecifikt.

——

Andra bloggar om könsroller, kroppsspråk, tunnelbanan, genus