Dansmemoarer, del 1
Någon gång under mellanstadiet fick vi lära oss att dansa vals. Vår klasslärare visade en enkel vals och sedan fick vi valsa i klassrummet, utan att krångla till det med upplysningar om dansriktningar och sånt. Kanske vi snurrade runt mer eller mindre på fläck.
Min mamma hade lärt mig basal schottis och folkdansvals. Den vals vi blev visade i skolan hade inte mycket rotation, men jag som tyckte att jag visste att det skulle vara ett halvt varv per takt drog iväg med killarna. Konstigt nog tyckte de om det.
Vid den här tiden var jag inte riktigt mobbad i plugget. Inte än. Under mellanstadiet bytte killhopen mellan olika hackkycklingar, främst killar men även några tjejer, som överlevde utan allvarligare skada eftersom vi fick vila oss mellan varven. Den här valsen där jag gjorde annorlunda än alla andra borde ha varit en jättebra scen för att tracka mig, men så blev det inte. Märkligt nog verkade killarna tycka om det. Det ställdes till och med till en skämtsam scen där två killar låtsades bråka om att få dansa med mig. Jag upplevde ett kort ögonblick av något slags popularitet, som gjorde mig ytterst förvirrad.
Jag tror att jag gav de här killarna deras första upplevelse av vad pardans är för något. Vi var barn, och ingen såg sig föranledd att upplysa om att det var fel person som förde – till på köpet ur följarfattning.
——
En liknande text lade jag en gång upp på Tangoportalen men raderade småningom därifrån. Originalet försvann i en hårddiskkrasch; det här är en rekonstruktion. Andra bloggar om pardans, vals, folkdans, föra, följa, dans, könsroller, mellanstadiet
12 juni 2008 kl 10:14 f m
Ja, det är endå kul att han är så aktiv!!
åhh.. tänk om man kunde få vara barn för en dag och bara vara, dansa vals ;) och leka
13 juni 2008 kl 7:40 f m
När jag var liten dansade vi jättemycket i skolan. Och spelade. Och dansade till folk som spelade. Schottis och polka och polska och hambo och vals. Och när vi åkte på klassresa i typ trean så dansade vi hela nätterna (ja det var väl till klockan tio iallafall), och nu när jag tänker på det inser jag att det var exakt samma typ av ”oförstörd” dansglädje utan massa socialkönsrollsspelstjafs som jag upplever rätt ofta med lindyn. Göra saker tillsammans till musik, utföra improvisatoriskt fysiskt arbete utan konkret mål.