Jag kom hem från min Japanresa med en förpackning av det godaste gröna te jag druckit, ett blått förkläde liknande dem jag såg på personalen i Suzuki ryokan och som jag kallar mitt japanska hemmafruförkläde, två par tabi samt ett halvdussin par tåsockar med fem tår på varje socka.
Att köpa Bujinkanmässiga tabi hade varit ett äventyr i sig. ”Black is for men!” sade den manliga expediten i Kyoto strängt när jag ville köpa, men vad skulle de säga hemma i dojon om jag kom i vita tabi? Sånt har de på kyudon, vita tabi som när man hämtar sina pilar stoppas ner i sandaler med tårem, men vid den här tiden tränade jag i Bujinkan och då är det svart som gäller.
Mina tabi visade sig i största laget och då kom tåsockarna väl till pass, men allvarligt hade jag köpt dem mest för att de var så coola. Tabisockar har precis som tabin ett särskilt fack enbart för stortån, men det går lika bra att ha tåsockar med fem tår i dem. Snart blev tåsockorna mina vardagsstrumpor. Det var skönt med tåsockar, upptäckte jag, särskilt om sommaren när det var varmt. Ingen svettig hud mot hud. De flesta av mina sockpar var av silkeblandning och gick tyvärr ganska fort hål på.
De tåsockar som såldes här hemma verkade tyvärr mest vara till för att vara roliga, med ränder eller olikfärgade tår som drar uppmärksamheten till sig. Inget fel i det och mina blå tåsockar med fluffiga vita lamm på är jättegulliga, men sånt vill man inte alltid ha. Dessutom är passformen högst halvdan.
Sen *fanfar* hittade jag min tåsocksbutik: Scholl. Välsittande tåsockar i vitt marinblått svart och grått, för en dryg hundralapp paret. Inte så billigt, men bra sockar kostar.
I förra veckan gjorde jag en ny upptäckt. Lyssnen, alla ninjawannabes som vill ha riktiga tabisockar á la tumvante för foten: Scholl tillverkar även sådana, och Fot- och skospecialisten i närheten av Södra station i Stockholm säljer dem. Tyvärr har de bara herrstorlek.
Fast jag är ärligt talat nöjd med mina tåsockar.
——
Läs även andra bloggares åsikter om tabi, tåsockar, Japan, Bujinkan, ortopedtekniker


6 augusti 2009 kl 9:33 e m
[...] om dem. De var gjorda för bredare fötter än mina, och satt illa. Det får bli sockar istället: mina svarta tåsockar passar ypperligt för bujinkanträning. Faktiskt kändes det inte alls konstigt att träna i [...]