SCA:s kämpaleksträning börjar fortfarande inte i tid. Den här gången fick dessutom en av de gamla och garvade rota runt i utrustningsbåset efter låneprylar till mig, vilket tog sin lilla tid. Sen gällde det att få på sig allting: benskydd, bälte att fästa benskydden i, harnesk, armbågs/underarmsskydd, halsskydd (ungefär som i fäktningen, fast förstärkt med plåt), hjälm. Hjälmen var för stor och sjönk ner så jag knappt såg, med en tygtrasa högst upp i den blev det bättre.
Flera timmar efter avslutad kämpaleksträning är jag fortfarande slut i armarna. Vänster har hållit upp skölden, höger har huggit – men inte har jag huggit så förbaskat många hugg ändå? Jag tycker jag mest har fixat med utrustningen samt väntat på att någon skulle ta sig an mig… ett mysterium att jag blev så trött. Undras hur mycket träningsvärk jag kommer få. Helt klart har jag nytta av såväl fäktning och aikido, men allra mest faktiskt av karaten. Där lärde jag mig att slå från avslappnat läge utan att först dra bakåt och ladda, så bör man göra här också. Jag lyckas ganska bra för att vara nybörjare, fast de vinklar man ska träffa i är aviga – generellt sett med handen högre än ”svärdet” av rotting, för att nå över motståndarens sköld. Den normala garden låter svärdet vila bakåt över axeln, vilket jag tycker känns jättekonstigt. Undras om man någonsin gjorde så i verkligheten? Min bästa gissning hittills är att det har att göra med att man har sköld… om svärdet är ens enda skydd måste man ha spetsen mot motståndaren men kanske inte annars? Konstigt också att svärdsattrapperna är så korta, den tänkta eggen är nog kortare än på mina bokken medan mina fäktningsklingor är en bra bit längre – inte sportklingorna, kanske, men de övriga.
Mot slutet blev jag tillfrågad om jag ville testa att sparras och jag nappade, men allvarligt talat blev det inte mycket till sparring. Jag fick gå mot den som för dagen tagit på sig tränarrollen, och han mest försvarade sig medan jag försökte få in någon träff vilket förstås var hopplöst. Där är ju en stor sköld i vägen, hur ska det här gå till? Förmodligen lät han bli att attackera så mycket eftersom jag blev stressad och började göra dumheter när han attackerade. Hellre långsamt och rätt än fort och tokigt, jovisst jovisst.
Att försöka träna på de där huggen med mitt sidesword vore frestande, men förmodligen ganska dumt. I så fall lär jag blanda ihop fäktning och kämpalek, nej det får nog bli min gamla bokken i så fall. Två hugg, forehand och backhand, och någon kombination. Och så känna lite på de blockeringar med svärd jag fick träna på, så inte de är helt bortkopplade från hjärnbarken tills nästa gång.
Jag behöver styrketräning för överkroppen. Börja gå på gym? Det är så förbaskat tråkigt, bara.
——
Andra bloggar om SCA, kämpalek, heavy fighting
