Ett löfte, som efter påstötning faktiskt dokumenterades

Jag kom in i butiken, och jag bangade. Inte kunde jag begära att få prata med butikschefen bara så där, vem är jag att, och vad skulle folk tro. Istället gick jag till datoravdelningen och frågade efter avdelningschefen. Han var på semester, och den människa som expedierade mig råkade vara hans vikarie.

När vikarierande avdelningschefen på Elgiganten Kungsgatan tyckte att det varit bra om jag tagit reda på namnet på den kille på serviceavdelningen som lovat mig att bli uppringd samma dag angående min reklamation av en Eee PC ilsknade jag till. Tyckte han alltså själv att jag borde ha attityden att inte lita ett ögonblick på vad de säger åt mig, utan skaffa mig info för att kunna styrka vad jag säger när jag ska klaga? Jag fräste något om att ja det är väl bäst när man har med er att göra. Han tyckte att det hela skulle gå bättre om jag hade en trevligare ton. Jag förklarade att ”er” inte syftade på honom utan på varuhuset. Efter detta höll vi en älskvärd ton med fingrarna på stiletten i respektive imaginära rockärm. Jag ångrar inte ett ögonblick att jag fräste till. Jag vet inte om det behövdes eller ej, men jag är säker på att det minskade mängde krångel.

Jag blev lovad att bara jag kommer in med sladd och adapter/transformator (som jag aldrig skickat med på reparation) så ska köpet hävas. Okej, men hur vet de om det här löftet då, nästa gång jag kommer in på varuhuset? frågade jag. En kort sekund såg han ställd ut, sedan började han knappra på datorn och visade mig sen vad han skrivit: kunden (jag) ska få pengarna tillbaka och de ska fortsätta ligga på Asus i Holland om reklamationen, så Eligiganten i sin tur får tillbaka sina pengar. Nå det låter ju bra.

För säkerhets skull frågade jag efter hans namn. Efter hans eget påpekade kändes det som en lätt ironisk gest, men det var uppenbarligen bäst att göra det. I datorloggen stod ett mansnamn, var det möjligen hans? Nej, sade han. ”Systemet blandar ihop mig med min kollega”, med andra ord var han inloggad som sin kompis. Frågan är ju då om kompisen har rätt att fatta sådana beslut som han tog, denne är ju trots att inte vikarierande avdelningschef, så vad händer om inte just han finns på plats när jag kommer och vill ha mina pengar? Bäst att inte säga inte hej riktigt än.

Roligast tycker jag är detta:

Elgigantens personal uppger inte sina namn med mindre man ber om det, och de har inga namnskyltar. Ändå tycker dess vikarierande avdelningschefer att man som kund ska hålla reda på vem av dem man haft att göra med. Tyder detta på att företaget är medveten om sin dåliga internkommunikation, eller på något helt annat? I så fall, vad?

Fortsättning följer.

——

Andra bloggar om Elgiganten, reklamationer, bråkig kund