Hittills har mina instruktörer uppmanat mig att fäktas mer aggressivt. Samtidigt har jag fått det tydligt demonstrerat att bästa sättet att besegra mig, är att inte attackera själv utan få mig att attackera. Jag kan inte attackera utan att blotta mig, det hör liksom till. Självklart är det inte nödvändigtvis samma sak, vad som lönar sig i ”duell” för mig just nu och vad som är träning som får mig att utvecklas. Ändå… jag grubblar över det här, jag förstår det inte. Det känns som ett koan, fast det borde väl vara helt naturligt.
——
12 juli 2009 kl 1:40 e m
Alltså, om det är en koan för dig så vill jag inte förstöra den genom att ge några ”förklarande” kommentarer…
Men jag kan nog säga så här utan att förstöra något: Är det verkligen aggressivt de menar? Jag tror jag förstår vad de är ute efter från min erfarenhet av både aikido och sportfäktning. Men jag hade nog använt en annan pedagogisk förklaring…
12 juli 2009 kl 3:47 e m
Säg offensivt, om det känns bättre.
12 juli 2009 kl 4:18 e m
Nej egentligen tycker jag inte det borde finnas någon motsägelse i att vad som är taktiskt rätt för mig nu, om jag försöker vinna, är något helt annat än vad jag behöver träna på för att bli bra. Det bara känns så, när jag fått så tydligt demonstrerat för mig vilken taktik som är rena självmordet och jag ändå blir uppmuntrad av mina instruktörer att fortsätta just precis så.
13 juli 2009 kl 6:35 e m
”Typiskt” för en defensiv fäktare som försöker vara mer aggressiv eller offensiv är att förivra sig. Men det brukar bli bättre med träning, blev i alla fall för mig.
Det andra som jag kan tänka mig är att dina instruktörer gärna ser att du inte är alltför passiv, låter din motståndare bestämma rytmen, avståndet, mm. Är det du som hela tiden backar medan din motståndare avancerar?
Det sista som är vanligt bland folk som har en stark aikidobakgrund är att alla attacker är ”committed” (kommer inte på ett bra svenskt ord). Finter eller attacker för att ”testa” motståndaren finns ju överhuvudtaget inte i aikido, men är väldigt vanligt i fäktning.
Nu har jag ingen aning om detta är relevant för dig. Och jag hoppas att jag inte tar mig nån ”bror duktig”-ton, men detta är några saker som jag själv funderat på när det gäller att ”vinna” när jag sparrats i tävlingsfäktning.
13 juli 2009 kl 7:45 e m
Jag har nog växlat mellan att fäktas väldigt offensivt – dum-offensivt, till och med, med massor av korkade attacker – och väldigt defensivt. Fäktas jag dum-offensivt är mina tränare nöjda. Försöker jag fäktas defensivt är de inte nöjda med mig alls.
Jag ska nog meditera lite över randori kontra shiai (tävlingssparring och tävling), samt inte minst prata med någon av mina instruktörer om saken.
17 juli 2009 kl 11:11 e m
[...] lite tips på hur jag ska tänka, när det är lönt att gå in och attackera och när det inte är det. Man ska ligga på sina fäktningsinstruktörer med [...]
6 november 2009 kl 5:21 e m
vart kan man gå och fäktas bara en gång, som man typ går och bowlar eller spelar biljard, eller är det ens möjligt?
6 november 2009 kl 5:49 e m
Nog inte på samma sätt, nej. Ingen klubb har något intresse av att folk ska veva runt med deras utrustning utan att lära sig särskilt mycket. Däremot kanske man kan få komma och testa en eller ett par gånger innan man bestämmer sig för att betala träningsavgift och fortsätta, sånt är upp till varje klubb. Bara att kontakta dem och fråga, alltså.
6 november 2009 kl 9:20 e m
Beca: Jag vet att Göteborgs Fäktklubb har såna arrangemang: http://www.klubben.se/faktning/559-template-p2-2636.html