Allra först tyckte jag den mörkaste rösten var märkvärdigt lik Martin Ljung. Nej, så lik var den inte, men väldigt mörk… och han sjunger nog precis samma delar av sången som Martin gjorde i originalet.
Nog är det märkligt att Povels röst höll så extremt väl hela hans karriär. Jag såg föreställningen Povel à la carte, bara ett par år innan han dog, och han lät nästan exakt som han gjorde tjugo år tidigare. Och nog är det en strålande liten film, det här. Huruvida det även var bra reklam, vilket den ju skapades för, det är en helt annan fråga.
