Min hyresvärd har bytt ut kranar och duschmunstycken. Tanken är att spara energi. Alla kranar har fått en snål liten stril så man inte ska slösa, och därmed tar det dubbelt så lång tid att spola fram riktigt kallt vatten på morgonen. Jag bor högst upp i kåken, som i sin tur står på en liten kulle. Att det tar tid att få kallt dricksvatten i kranen, det förstår jag, men det får finnas gränser. Det är för jösse namn slutet av oktober, då ska det väl ändå finnas kallt vatten! muttrar jag, tills jag kommer på råd. Numera vrider jag på vattenkranen innan jag går in i badrummet på morgonen, och slösar därmed bort massor av renade vattenliter i onödan.
Duschstrilen hade ett märkligt blåsljud för sig, ungefär som hjärtat på en blue baby. Mycket riktigt fanns det ett hål, inte mellan hjärtats kamrar men väl i skaftet på duschhandtaget. Genom att släppa in lite luft bakvägen ökar man trycket på duschsprutet något, tydligen. Nu är hålet igentejpat och det jobbiga ljudet väck. På sikt får jag väl köpa eget duschhandtag – i så fall blir det förmodligen mindre snålt med vatten än det som satt på innan hyresvärden bytte.
Som den luttrade hyresgäst jag förvandlats till går jag nu och letar efter min polygriptång. Att skruva bort termostaterna och därmed låta elementen ständigt gå för fullt lär nämligen vara bästa sättet att höja värmen. Vadå? Om det skulle bli för kallt, sa du? Näe, det är det nog ingen större risk för. Genom att hålla temperaturen mellan 20 och 21 – med små dippar till 19 eller så, när systemet inte riktigt hänger med – har hyresvärden alltså till slut förmått mig att kringgå systemet.
Lysande, Sickan.
——
Läs även andra bloggares åsikter om hyresvärden, hyreslägenhet, värme, snålhet
