Bujinkan har ändrat image, eller i vart fall gjort ett grundligt försök.
När jag berättar för vänner att jag börjar träna i Bujinkan igen och de frågar vad det är, svarar jag: ett slags japansk jujutsu. Där trodde jag att jag var originell, men ninjor och kaststjärnor förefaller faktiskt vara ruggigt ute. Klubben jag tänker träna i har som liten marknadsföringsslogan ”Bor det en Samuraj inom dig? Kom ner och testa!”, och när jag letar intressanta saker på Youtube är det anmärkningsvärt mycket samuraj-image på stilöverhuvudet Hatsumis framträdanden.
Jujutsutekniker i samurajrustning.
”Normal” teknikvideo, men den inleds med en bild på tre japaner inklusive Hatsumi sensei i grälla traditionella överklasskläder med hakama. (Varför står de och håller ut hakaman så där? Det ser ju jättefult ut.)
(Ursprungligen lade jag upp ett tredje filmklipp också, där Hatsumi sensei utför sakkitestet (provet till femte dan), iklädd hakama och nån slags traditionell väst kombinerad med vad som ser ut att vara en röd långärmad T-shirt. Ständigt denne Hatsumi… jag som högljutt försvarat min rätt att bära folkdräktsväst till jeans är väl i och för sig inte den som har rätt att klaga. Klippet försvann i alla fall tämligen raskt från Youtube, så jag har plockat bort länken till det.)
En del hel av filmklippen kommer dock fortfarande från sajten ninjutsu.com. Jag undrar jag i vad mån den här imageförändringen kommer att slå igenom. Att de tränande själva allteftersom omvärderar sin syn på vad det är de egentligen tränar, det är i alla fall uppenbart.
10 januari 2011 kl. 9:20 f m
Det sista klippet har tagits bort av YouTube för det strider mot nåt. Men det kanske du redan har märkt?
Jag var tvungen att googla för att ta reda på vad det var för test och insåg att jag hört talas om det tidigare.
Jag är ju inte alls insatt i Bjunkan-världen. Jag kommer ihåg nån demonstation/föreläsning med Bo Munthe på 80-talet och nån uppvisning med Sven-Erik Bogsäter (?). Då var det väldigt mycket ninjutsu och inte något med samuraier.
Har man bytt från det raka svärdet till en kurvad katana också? Då är det ju inte bara imagen utan faktiskt även teknikerna som förändrats.
10 januari 2011 kl. 9:45 f m
Nix, inte märkt att det försvunnit. (Jag skrev inlägget för en vecka sedan, det har legat i ”inkön” sen dess.) Får väl formulera om lite, och ta bort det klippet.
Numera verkar det anses att ninja/ninjutsu-imagen var något man körde med eftersom det låg i tiden och gav uppmärksamhet (både positiv och negativ, förvisso). Det raka korta ”ninjasvärdet” anses väl numera vara historiskt inkorrekt, vad jag förstår. Vad gäller de olika skolorna som ingår i stilen finns visst mått på hur långa svärden ska vara i respektive skola (men förstås orkar få skaffa svärd i alla olika längder).
För mig är Bujinkan en hyggligt autentisk och rätt bra japansk jujutsu. Det är vad jag söker i stilen.
10 januari 2011 kl. 11:52 f m
Visst stämmer det att imagen om Bujinkan har förändrats i väst allteftersom instruktörer fått mer erfarenhet. Däremot håller jag inte med om att det förändrats speciellt mycket i Japan. Kanske utåt sett, men inte i träningen i Japanska dojo’s.
Tänk på att i början av 80-talet hade västerländska instruktörer ett fåtal års träning i Bujinkan och kanske någon japanresa bakom sig. Mot bättre vetande blandade man hejvilt in saker som inte lärdes ut av Hatsumi eller de Japanska Shihan. Idag finns det instruktörer i Sverige med 20-30 års erfarenhet och 10-30 träningsresor till Japan. Det arrangeras träningsläger med instruktörer som har nya fräscha kunskaper från Japan nästan varje månad i Sverige. Idag representerar instruktörerna Bujinkan bättre än man gjorde förut.
Det är vanligare att vi tränar i full Yoroi (”samuraj” rustning) idag än förr, men det tror jag snarare beror på att dom är mer tillgängliga idag. Dom används ändå mest i uppvisningssyfte, det är inget vi tränar i speciellt ofta. Vem vill slita på en rustning man kanske betalt närmare 20-30 000 kr för?
PS n1njut5u.com producerar inte dessa filmer, det görs av Quest i Japan.
10 januari 2011 kl. 12:16 e m
Halloj Mats! Long time no see..
Tack för faktakorrektion om ninjutsu.com. Filmklippet var märkt med deras namn, därför trodde jag de var producenter. (Jaha, mer att ändra i inlägget… när jag har ett större tangentbord än mobilens framför mig.)
Jag tror inte jag påstått något om hur träningen i Japan förändrats eller inte. Tack för din synvinkel på Bujinkans utveckling överlag!
10 januari 2011 kl. 2:06 e m
Ändrat inlägget lite m.a.p. de två saker som kommenterats ovan.
10 januari 2011 kl. 3:23 e m
hehe, nu kollade jag upp vem bloggaren var, hej! Kul att du fortsätter utforska Bujinkan.
PS glöm inte bort nämna att han numera också har en kraftigt lila färg i håret också, tillsammans med sina färgsprakande kläder är bara det ganska förvirrande :–D. Fast förra året under DKMS banketten såg han riktigt stilig ut i svart kostym, mörkblå skjorta, svart slips och diskret drakdesignade glasögon bågar, lila hår och en massa blixtrade guldtänder.
http://picasaweb.google.com/mhjelm/20091206JapanTrainingTrip22#5412847598879688274
Ganbatte kudasai!
12 januari 2011 kl. 2:00 f m
På mitt lokala folkbibliotek finns en bok av Hatsumi, med titeln Ninjutsu: history and tradition (utgiven 1981). Boken ser nästan ut som att den är fotokopierad på en gammal kopiator, men på ett vis förstärker det sunkiga utanpåverket känslan av mystik och exotism. Jag har svårt att hålla mig för fniss när jag bläddrar i den, det är svårt att ta allvarliga män i svart gi med ”kattklor” på händerna som kastar eldbomber omkring sig, klöser ut ögonen på varandra, och liknande.
Läste dessutom om Eric van Lustbaders bok Ninja häromsistens, det känns som att den bidrog en del till ninjaexotiseringen i väst, med kaststjärnor, magi och annat roligt (den kom ut 1980).
12 januari 2011 kl. 5:27 f m
Jag gillade Lustbaders Ninja-böcker! fast de är skräp, visst. Ibland vill man ha skräp. Särskilt insatt i Japan eller budo är han inte. Formuleringar som ”atemi, det grundläggande dråpslaget i aikido” (som huvudpersonen måttar mot en stolpe i träningssyfte) kan man ju garva ihjäl sig åt.