Mönstret från Round Earth är på väg – mönstret på dogi för damer, med förslag på ändringar för individuell anpassning. Ett litet tag funderade jag på att beställa dogijacka av Janet Rosen, men eftersom hon utgår från judomodell istället för karatemodell tror jag inte det kommer att passa så bra. Judojackorna är ju så smala över höfterna. Passformen ser heller inte helt imponerande ut, att döma av vad hon väljer att visa upp.
Däremot har hon en bit svart tyg över som jag kan få köpa. Hon syr i hampa, vilket lär ska vara överlägset bomull. Om jag gillar den lilla provbit hon ska skicka, då blir det hampa! Antingen betalar jag en kompis för att sy, eller så får han fixa mönsteranpassningen och sen sitter jag i hans vardagsrum och syr under viss översikt.
Det här kommer att ta tid, dock. Innan jag har tyg och mönster i min hand tar det säkert minst en månad, och sen ska det skaffas tid att sy. Det lär dröja en bra bit inpå vårkanten tills jag är någorlunda korrekt klädd. Tills dess… ska jag försöka fixa till min gamla svartfärgade jacka med sina kritvita sömmar eller ej?
Herdins allfärg finns inte mer. Snyft! Jag som färgat t.o.m. gummistövlar med den färgen. Jag hade ett par ljusgrå Nokia med klack, och när det blev hål där framme på vristen där gummistövlar brukar gå sönder klippte jag ner dem till stövletter och färgade dem rosa. Rosa gummistövletter med klack – sånt var originellt i mitten av 80-talet, när jag gick på gymnasiet. Idag skulle väl ingen orka lyfta ett ögonbryn.
Nitors så kallade allfärg funkar inte på vita syntetsömmar, det har jag testat. Dylon har väl fortfarande allfärg värd namnet, å andra sidan rinner sådan färg bort i ett par tvättar. Vill jag använda den jackan får jag måla över sömmarna med penna, tvättfast textilpenna. Är det värt allt jobb?
Jag hade kunnat köpa en billig skräpgi med dålig passform. Men det tar emot, att köpa något som faktiskt inte passar.
Jag hade kunnat träna i min vita jacka. Jag bara vill inte. Jag har redan gått med i den här stilen en gång. Köpt svart gi och vitt bälte, och småningom också ett grönt. Betalat medlemskap till Hombu dojo. Jag vill inte se ut som en gäst från en annan stil eller art, för det är jag inte. I t-shirt och svarta Nike-brallor kan jag vara nybörjare eller gammal veteran – det går inte att se, men har man vit budodräkt så kommer man utifrån. (Fast frågan är vad jag egentligen skulle se ut som, när de enda byxor jag har som jag kan träna i är de svarta som jag använder nu.)
Jag gör väl ett försök med de textilpennor jag har hemma. Nästa gång jag kan träna är på torsdag. Jag betvivlar att det är kirrat tills dess.
