Om jag gör knäböjningar på ett ben viker tydligen knäet på stödjebenet av inåt – det var jag inte medveten om. Jag är svag i musklerna på utsidan av benet, säger sjukgymnasten.
Min ortopedteknikerfirma har gått och lierat sig med en sjukgymnast med fötter som specialintresse. Jag som tänkt i ett par års tid att jag borde leta rätt på en sån men inte vetat hur jag ska göra för att hitta en bokade raskt in en tid när tillfälle gavs, trots att sjukgymnasten ifråga inte har avtal med landstinget och man därför får betala hela summan själv. Varannan vecka på de villkoren funkar inte, däremot ett enstaka besök. På längre sikt har jag inte råd att inte ha råd med sånt som mina fötter behöver. Sen kan jag ju önska att jag hade ett par tusenlappar på ett bräde att lägga på mina fötter, till flera par nya skor med mera… det har jag inte, men 500 till en timmes konsultation för felsökning och träningsråd (ungefär så) har jag.
Efter knäböjningarna fick jag göra utfall och landa med framfoten först, medan sjukgymnasten stod framför för att kika på min knävinkel. ”Det viker sig inåt va”, sade jag och hon svarade ”Ja, men inte alls så mycket som jag trott”. Haha, det är min träning! Det där inåtpekande knäet var det första som min nuvarande instruktör bestämde sig för att rätta till hos mig.
Det var i januari, alltså. Ett drygt halvår sen. Jag minns det väl, och det var rätt intressant – för jag trodde att knäet böjde sig rakt framåt när jag gick ner i djupa ställningar, men det gjorde det inte alls. För att uppnå en rakare vinkel fick jag pressa knäet så mycket utåt att jag upplevde det som att det pekade ut åt sidan. Nu behöver jag inte överkompensera längre, kroppen har vant sig vid en lite rakare vinkel. Den knäriktning jag numera upplever som rakt fram är mindre sned än förut, dock inte helt rak, och jag misstänker att det gäller generellt även i mina BBT-positioner. Kanske det är dags för ett till ryck av knävinkeltillrättning? Pluggets gympasalar med speglar ska utnyttjas där, helt klart.
Jag undrar lite varför fotsjukgymnasten tycker att jag ska träna på balans? Kopplingen till mina fotbekymmer är inte helt uppenbar. Om jag balanserar på ett ben kan inte musklerna på benens olika sidor jobba olika mycket, och då måste jag stärka den svagare sidan? Är det så enkelt att balansträningen helt enkelt är dold styrketräning?
Feldenkrais-pedagogen, även hon i botten sjukgymnast, sade att jag hade alldeles för mycket aktivitet i musklerna på insidan av låren. Utan att gå in på hennes rätt grova formuleringar kan vi uttrycka det så att de jobbar jämt, i onödan. Om hon har rätt kanske inte boten enbart eller ens främst är att styrketräna den svaga utsidan, utan kanske också att få benens insida att slappna av? Jag får fortsätta grubbla på det här.
Det lär bli ett par blogginlägg till om det där sjukgymnastbesöket. Jag fick så mycket ut av det så ja, det var absolut värt pengarna – och därmed är det också värt tiden det tar att bearbeta infon ordentligt genom att skriva om den.
Jag ska utnyttja min BBT-träning till smygsjukgymnastik, allt jag kan. Knäriktningar och balans – där börjar vi.
