Mediatrycket kring våra kungligheter är högt. Visst bevakades även Victorias födelse, men inte på det här sättet. Media har blivit mer närgångna mot kändisar överlag – de kryper i buskarna runt Mikael Persbrandts hus, osv. Brittiska tidningar har länge varit väldigt påflugna. Den svenska pressen har tagit efter.
Det bästa propagandastycke jag sett i ämnet ”varför vi ska avskaffa kungahuset” är en liten novell av Jens Liljestrand i form av en fejk-intervju som SvD tryckte lagom till kronprinsessbröllopet för drygt 1 1/2 år sen.
Det 1: Det nya livet
Det 2: Farväl till monarkin
Del 3: För Sverige i samtiden
I novellen kommer alla tre syskonen, Victoria med bror och syster, överens om att det är dags att lägga ner monarkin och gör det också. Argumentet är privatliv. Liljestrand låter Victoria säga
”För mig dog monarkin med Diana i den där bilen.”
Han har gjort en liten miss, Liljestrand, när han så exakt placerat berättelsen i tiden. Det skapar en verklighetskänsla men i och med att årtalet för den fejkade intervjun är 2018 lyckas han därmed påstå att vår nuvarande kung då ska vara avliden, vilket en del tycker är osmakligt. Jag undrar om det inte också finns en logisk miss i berättelsen. De tre syskonen kommer överens om att ingen ställer upp, och därmed finns ingen tronföljare varför monarkin mer eller mindre automatiskt läggs ner. Men i berättelsen har Victoria och Daniel barn. Där finns tronföljaren, ju, om än barn när det hela utspelar sig. Och även om mamma å småbarnens vägnar tackar nej finns väl mer avlägsna släktingar? Victoria själv finns med i listan över folk som om tillräckligt många andra dör ärver Englands tron… där tror jag Liljestrand har fel. Att säga att det inte var politiskt möjligt för någon annan än Carl XVI Gustafs barn att ärva tronen efter honom hade varit mer realistiskt, men det hade blivit en sämre berättelse.
Just nu strömmar nya medlemmar in till republikanska föreningen. Stora kungliga händelser som bröllop och barnafödslar polariserar – rojalisterna får glädjefnatt medan de som hittills varit ljumt tillåtande mot kungahuset bestämmer sig för att nu räcker det, från och med nu är jag för republik. Om inte media på detta sätt släppte så mycket annat för att så hårt fokusera på kungligheter skulle inte de kungliga händelserna vara så provocerande.
På sikt är det media som kommer att döda monarkin.
Det finns de som tycker att just nu är sämsta möjliga tajming att prata om republik. Att det självklart kommer att tolkas som en attack på den nyfödda lilla. Jag tycker de har fel. Just nu är helt rätt tid att prata om republik, för den lilla Estelles skull. Må hon slippa tillträda som drottning, så hon kan föra det privata liv som bättre matchar det namn hon fått.
3 mars 2012 kl. 11:26 f m
Nu har jag läst novellen! Jag gillade den skarpt.
”Jag undrar om det inte också finns en logisk miss i berättelsen. De tre syskonen kommer överens om att ingen ställer upp, och därmed finns ingen tronföljare varför monarkin mer eller mindre automatiskt läggs ner. Men i berättelsen har Victoria och Daniel barn. Där finns tronföljaren, ju, om än barn när det hela utspelar sig. Och även om mamma å småbarnens vägnar tackar nej finns väl mer avlägsna släktingar? Victoria själv finns med i listan över folk som om tillräckligt många andra dör ärver Englands tron… där tror jag Liljestrand har fel.”
Mitt minne av successionsordningen är att den nyaste ordningen säger att det faktiskt bara är ättlingar till Carl XVI Gustav som kan ärva tronen. Det ändrades 1980 när även kvinnor fick arvsrätt till tronen och man riskerade att äldre kvinnliga linjer dök upp och krävde tronen. Prins Bertil fick ett undantag för att det var smart att ha någon vuxen tronarvinge under tiden de tre syskonen växte upp. Problemet med Viktorias barn är ju förstås intressant. Och lagar kan ju alltid skrivas om.
3 mars 2012 kl. 1:05 e m
Aha, är det så! Det förklarar saken.