I Martin Ingvars och Gunilla Eldhs Hjärnkoll på värk och smärta läser jag om dansarna i Kungliga baletten. Direkt efter föreställningen stoppar de fötterna i isvatten för att döva smärtan.
Ofta slutar de inte ha ont i fötterna under sommaruppehållen, och det kan ta ett år efter pensioneringen innan det går över. Isvattnet dämpar inflammationen, står det. Alltså dansar proffsen med ständig inflammation i sina fötter.
Varför gör mänskor sånt här frivilligt.
Mina konståkningsskridskor blev ett misslyckat experiment, av flera skäl. Ett av dem är att jag inte kunde förmå mig till att åka fast det gjorde ont. Skridskorna ska sitta som ett berg. Med tiden formas de efter foten, men bekväma blir de säkert aldrig. Har ishockespelarna lika obekväma skridskor, undrar jag? De borde rimligen behöva lika tajt passform som konståkarna.
Nej jag skulle aldrig förmå mig till sånt där.
Får de manliga dansarna också ont i fötterna, eller är det bara tjejerna? Killarna svävar väl inte omkring på tå, har jag för mig.
Snacka om människofientlig dansform.
14 april 2012 kl. 5:54 e m
Jo, visst skulle du kunna betala ett pris för din passion? Fixa och trixa lite för att kunna fortsätta med något som inte är helt optimalt för din kropp? Det tror jag vi alla gör lite till mans. Jag kommer ihåg ett Sverigeläger i aikido där många tjejer stod och lindade olika kroppsdelar bara för att kunna utöva sin hobby och diskussion uppstod hur nyttig hobbyn då var för en. Jag tror att i stort sett alla profesionella dansare jag träffat har fått offra hälsa för att dansa. Jag vet utövare i afrikansk dans, som har problem med fötter och diskförslitning. Benke i Bounce berättade ju att han knappt kunde böja sig för att dra på strumporna sista tiden i Bounce. Sen har jag förstått att Voltaren verkar ingå i kostcirkeln för många profesionella fotbollsspelare och säkert även för andra elitidrottare. Inom mitt mansdominerade, icke-artistiska yrkesområde slits gubbarnas kroppar hårt. På många företag kör man uppvärmning vid dagens början för att kroppen ska hålla bättre. Och dessa gubbar följer ingen barndomsdröm eller lever ut en passion i sitt yrke. Jag har full förståelse för att det går att trycka ner en obehaglig känsla, för att belöningen man får är så mycket större. Så tror jag det är för balettdansöser. Jag har svårare att förstå att man i sitt yrkesliv kan motivera sig att slita ut kroppen, trots att lönen är låg och man inte heller får den personliga tillfredsställelse som dansa och uppträda ger (enligt min erfarenhet).
Jag har bara hobbydansat balett, men som träning kommer den nära yogan enligt mitt tycke. Koncentration, styrka, kontroll, skönhet. För övrigt har jag inte mycket respekt för Martin Ingvar. Det lilla jag har upplevt av honom ger mig intrycket att han är en läkare som stimulerar nocebo, men det är en helt annan diskussion.
16 april 2012 kl. 9:30 f m
Bra hockeyskridskor är sköna efter en kortare tillvänjningsperiod. De skall sitta hårt men formar sig efter foten. I början av säsongen kan man få lite ont i fötterna efter träning/match innan fötterna vant sig men det försvinner vanligtvis fort.
17 april 2012 kl. 11:29 e m
Eva: Jag vet nu inte hur väl den texten skildrar balettdansörernas vardag, men som det ser ut dansar de med ständig inflammation i kroppen och det kan inte vara nyttigt. JA jag har gjort liknande dumheter när jag tränade aikido, men om jag dessutom haft det som jobb!!! hu, nej fy faen. Elitidrott är verkligen inte friskvård, och dit får man väl räkna professionell dans.
Vad gäller Martin Ingvar har jag faktiskt ingen aning om huruvida han jobbar som läkare eller om han bara forskar. Just de här delarna av boken är ganska säkert skrivna av hans journalistpartner. Vad jag vet om honom är att en del i alternativkretsar är kritiska till att Osher Centrum och menar att centret under hans ledning lagt sina pengar på annat än forskning om alternativmedicin/integrativ medicin, vilket är vad den donation som lagt grunden till Osher Centrum stipulerade. Men jag vet inte mer än så. Boken är i alla fall rätt bra, jag ska skriva mer om den småningom.
Johan: Tack för info! även om den är lite svårbedömd. ”Sköna” kan betyda så mycket. Även vissa högklackade skor sägs vara sköna. Det beror på vad man jämför med. Men jag misstänker att hockeyrör finns i rätt många fler modeller än konståkningsskridskor, varför det går lättare att hitta en modell som funkar för ens fot.
20 april 2012 kl. 1:30 f m
De gånger jag har hört Martin Ingvar tala har han inte gett något bra intryck. Jag är en vetenskapligt orienterad person och går man för långt bort i alternativträsket förlorar man mig. Men att ge sig på alternativmedicinen, när den inte skulle vara ett problem om vi hade en fungerande sjukvård, är en felprioritering enligt mig.
Hör honom i P1:s Kropp & själ 20110308. Jag hör bara en människa med en fix idé, som inte är beredd att lyssna.
20 april 2012 kl. 11:48 f m
[...] en kommentar på min Kontaktsporter-blogg fick jag ett tips om ett radioprogram om alternativmedicin. Jag tycker programmet är intressant, så här är [...]
20 april 2012 kl. 11:51 f m
Mycket intressant tips, tack! Här direktlänk http://sverigesradio.se/sida/ljud/2949245