Schottislektion på Skeppis

Vad hette hon som lärde ut? Eva, tror jag. Det var bra i alla fall. Jag har förvisso dansat schottis förr, men aldrig fått någon som helst teknisk gnuggning. Nu tog det minst trekvart innan vi var framme vid själva schottissteget och jag tror jag förstår varför läraren gjorde så. Börjar man med själva schottissteget börjar folk att hoppa och skutta som vi lärt oss i skoljympaschottis, och från det är det svårt att göra något vettigt. Jag identifierade ett fel som jag tror att jag gör även i polska: jag hamnar i fel position i omdansningen, för mitt framför min partner, varifrån det blir svårt att komma runt. Jag är ju van danser där man ska stå mer eller mindre mittemot, så det är inte så konstigt att jag lätt hamnar där.

Läraren tyckte att vi kunde dansa två tjejer eller två killar eller vad som helst, ”det spelar ingen roll”. Själv undervisade hon tillsammans med en annan tjej, och ur förarperspektiv – förstås, det är ytterst sällan man ser någon basa över en lektion utifrån följarroll. Jag misstänker att den normala terminologin är ”dam” och ”kavaljer”, men på just den här lektionen hette det ”förare” och ”följare”. Huvuddelen av befolkningen på Skeppis håller sig till sina traditionella roller men inte riktigt alla.

När lektionen började var vi kanske tolv personer, men under timmens gång ökade gruppen till det dubbla. När det var tio minuter kvar stod vi plötsligt två tjejer till varandra varför jag passade på att gå över till att föra vilket faktiskt gick väldigt bra – med vissa tjejer i alla fall. Andra verkade förvänta sig att jag skulle baxa dem hela varvet runt. Jag tror att sådant är resultatet av en förväntan att bli förd, samtidigt som man inte förstår sin andel av ansvaret för turen. (Kanske jag var ungefär så när jag började dansa lindy? Näej inte så trög, jag har nog alltid varit mer lättflyttad. Jo, det tror jag.)

Hurpass förd är en polska?

Nybörjarpolska är inte särskilt förd alls – men till skillnad från i exempelvis bugg funkar det helt okej ändå. De två basala beståndsdelarna, försteg (”promenad” bredvid varandra, fast i tretakt) och omdansning (där man snurrar runt varandra) är inte så där jättemycket förda. Övergången från försteg till omdansning ger sig ganska mycket själv, för det syns ju när den som för kliver in framför. Det verkar även finnas mer avancerade sätt att signalera detta, men de är knappast nödvändiga för att få dansen att funka.

Hur polskan funkar när folk är duktiga törs jag verkligen inte uttala mig om. På Schyssta Folkdansklubbens invigningsfest såg jag folk som dansade massor av icke-basala saker som jag förmodar var i hög grad förda, men eftersom jag verkligen inte har koll ska jag låta bli att uttala mig med större bestämdhet. Jag gillar ju danser som är ordentligt förda… kanske det finns väldigt olika sätt att dansa polska på.

Det här gängets anfallsvinkel på hur man benämner dansrollerna när man inte vill sätta könsetikett på dem är ”yttersteg” och ”innersteg”, där yttersteget traditionellt är damsteget. Jag har gått ett par tre introduktionslektioner i grundpolska (som ärligt talat inte gjorde mig så där jättemycket klokare). Dessutom gick jag ungefär en halv kurs i grundpolska en gång, fast det visade sig vara Bingsjöpolska snarare än grundpolska. (Eller om nu Bingsjö och grundpolska är ungefär samma sak – jag ska som sagt inte uttala mig om detaljerna.) Jag har alltså följt, eller ”gjort yttersteg” i polska förut, men inte fört (”gjort innersteg”). Ändå kändes innersteget faktiskt väldigt mycket bättre. Konstigt! men det kan ju vara en slump, beroende på vilka jag dansat med. Innersteget kändes mycket mer handfast, det finns tydliga positioner vid vilka man ska ha kommit runt ett halvt respektive helt varv, medan yttersteget föreföll mig luddigare i konturerna. Jag har i alla fall förstått så mycket som att det att komma runt tillräckligt fort är bägge parternas ansvar. Det kan inte eller ska inte behövas detaljföras.

Från nybörjarlektionerna på Folkmusikhuset (”polskeakuten”) minns jag en liten ”dutt” med foten, alltså sätta ner men inte lägga vikt på och sen i nästa taktslag fortsätta förflytta samma fot. Jag förknippar den med damsteg/yttersteg, men till min förvåning visade sig innersteget få en liten dutt när vi kom upp i hastighet. Yttersteget duttades däremot inte alls i lördags, inte i instruktionen och inte kände jag något behov av det heller. Skumt, men nog har jag en viss nytta av de små rester av polska som sitter kvar i kroppen på mig från tidigare försök.

Polskedansare liksom svenska folkdansare i allmänhet verkar stå med kropparna parallellt mittemot varandra, dock lite förskjutet i sidled, och titta ut över varandras axlar på precis det sätt som på min första nybörjarkurs i lindy på Chicago beskrevs som ett fel. Lindydansare står mer rakt mittemot varandra, dock inte helt parallellt.

Efter den grundstegsutlärning som inledde danskvällen blev jag uppbjuden av en tjej som dansade bra, och som tyckte det gick bra för mig. Beröm är ju alltid kul, men ändå roligare är att det faktiskt kändes bra, särskilt innersteget – fast jag tappade balansen ibland och höll på att dråsa in i väggen.. Det blev två polskor och en eller två schottisar, tror jag. Schottis har jag lärt mig av min mamma, en gång i tiden… och så förstås i skolan, sån där typisk ”skolschottis” med överdrivna skutt (”1-2-3-hopp”) som gympalärare brukar lära ut, och som min mamma gjorde sitt bästa för att ta ur mig. Grundschottis är lätt. Börjar man växla mellan olika turer och varianter kan det bli knivigare men basen är verkligen inte svår.

När jag suttit och tittat på en stund krängde tjejen jag dansat med på sig en nyckelharpa och gick upp på scenen solo. ”Drottning på nyckelharpa” skrev de i förhandsreklamen till kvällen, se där vem jag dansat med :P Faktiskt var det flera av musikerna som dansade. Konstigt, musiker brukar inte dansa. Bara tjejer var det på scen, i vart fall så länge jag var kvar – men jag gick tidigt, strax efter nio. Bland dansarna fanns ett fåtal killar, men tjejerna dominerade rätt extremt. I och för sig är det väl så det brukar vara när man utannonserar könsrollsneutral pardans, så jag borde väl inte bli förvånad.