Ett år till kosher fallteknik

Jag har gått mitt första Bujinkan-läger sen jag började om, hemma på Bushin dojo för Japan-boende engelsmannen Mike Loonam. Träningen var rolig, även om hjärnan blev lite överlastad på slutet. Skumma (men rätt roliga) taijutsutekniker, bo, Loonams version av kihon happo, repetition av boteknikerna (smart med en repetition dag två, det är inte ofta man gör på läger!) och som avslutning mer taijutsu – där någonstans började min hjärna säga stopp, det ska inte vara mer där.

Jag tränade lite lite bo i Kaigozan, men inte mycket – den här lägerdosen om ett par timmar bo blev det flerdubbla. Vapen är alltid skoj (åtminstone vapen som inte i dagsläget används ute i den verkliga världen, HU för kniv). Jag har träningsvärk i triceps! Mycket vapenträning brukar ha den effekten. Min lust att gå ut i den lilla parken här nedanför och se vad kroppen minns av boteknikerna är stor, fast det knappast är botekniker jag borde fokusera på för närvarande… jag borde pyssla om min sanshin no kata och min fallteknik istället. Den förstnämnda suger hårt, jag får inte händerna att göra som jag vill (jag har förvisso inte tränat tillräckligt på det) och det sistnämnda är för närvarande verkligen inte kosher med Bujinkan-mått mätt.

Aiki sage

Om inte det där är en aiki sage är det åtminstone en nära släkting. Handkanten får rulla längs ukes axel och ner på baksidan… nedåtgående aiki. Jag vill automatiskt lägga en aiki age före, uppåtgående aiki, men vet inte riktigt om det egentligen passar.

Sättet att promenera igenom tekniken, med många små steg istället för ett välplacerat stort, doftar Daito ryu. Den lätt krumma hållningen i tekniken också.

Dagen efter skjutsas jag obönhörligt iväg på en tripp längs minnenas allé och får inte mycket vettigt gjort.

Ett läger som jag kan gå på

Klubben arrangerar träningsläger i mitten av augusti med en Japan-boende kille vid namn Mike Loonam, hemma i dojon. Jo såna läger har jag faktiskt tänkt gå på. Ut från klubbens trygga hägn däremot – jag vet inte. Nån gång. Det stora höstlägret verkar bli mattlöst, och jag bangar nog. Jag lär gå dit och titta lite, men inte mer än så. Varken mina fötter eller min fallteknik är i skick för det… och den här typen av småläger passar mig nog bättre. Jag börjar där i alla fall. Checkar att fötterna fortfarande mår bra efter tio matt-timmar under en och samma helg. Jag tror det ska gå bra, men kan inte vara säker innan jag testat.

Läger, mattor och fötter

Nej jag har ingen insidesinfo. Jag bara letade på nätet efter en svensk kampkonstklubb med ett rätt lustigt namn (ni som hänger på budoka.se vet vad som avses) och lyckades komma till taikai.se två dagar efter att sajten uppdaterades med relevant info! Snacka om slump. Det blir stort Bujinkan-läger i höst, alltså. I Stockholm, så praktiskt. Tre västerlänningar som bor och tränar i Japan, och så Sveneric Bogsäter.

Mina ambitioner att inte gå på läger utan hålla mig hemma på klubben faller ihop som korthus… särskilt som jag inte kan tänka mig att klubben jag hör till tänker avstå från att masa sig iväg på lägret. Nu ska vi se… jo det är min lediga helg, ett praktiskt bekymmer mindre. Så bra.

Uppsala, andra gången gillt

För ett år sedan försökte jag ta mig iväg till en långsvärds- och huggfäktningshelg i Uppsala. Det blev inget av det. Nu ska Uppsala-SCA:iterna ha ett lite mer allmänt fäktningsläger – tänk om man skulle ta sig iväg på det?

Det gäller bara att förstå vad som står på den där sajten. Titta, engelska Wikipedia har ju faktiskt en artikel om George Silver – en engelsman som föredrog svärd framför tunna värjor. Länkar till det manuskript han lämnade efter sig finns också, minsann. Om Nicoletto Giganti står inte fullt lika mycket, däremot länkar till manualer av Marozzo. Det här är ju typ en… kata? Se där, se där.

”A&S” är allmänt hantverkspyssel, har jag fått veta. [Sen jag publicerade det här inlägget har "A&S" specificerats till att handla om att göra vaxtavlor, samt diverse dräktskapande.] ”revel” festen, ”feast” banketten. ”Doublet” är ett slags jacka så ”Male doublet fitting workshop” handlar om sömnad. Alla i SCA kan sy, män som kvinnor. Kan man inte lära sig sy tror jag faktiskt man blir utslängd. (Fördomar? Jag?)

18 sängplatser finns det. Även om det skulle vara så att lika många kommer att sova på golv är det inget stort läger. Små tillställningar är ofta trevligare än stora… ja, kanske man skulle ta sig iväg till Uppsala.

Fest på kvällen, det ska det vara på träningsläger. Medeltidsbankett – sminket ska man lämna hemma, förmodar jag. Eventuellt skulle jag i sann hemkokaranda kunna leta rätt på en koschenill-lus att krossa för att få rödfärg för kinder och läppar till banketten. ;) Närå, jag har gått osminkad på fest förut och jag tror nog det ska gå att låna kläder så man inte känner sig helt apart, men det finns en viss risk att jag kommer att känna mig lite lite fånig. Vad i helsefyr gör man av håret, till exempel? Lånar en fånig liten mössa att dölja det med, förmodligen.

———–

Läs även andra bloggares åsikter om SCA, Aros, Uppsala, fäktning, träningsläger

Kul, skoj, trevligt

En människa med social kompetens berättar alltid efter större händelser, som fester och sammankomster, hur fantastiskt roligt det var. Om man känner att det var lite sådär… vad säger man då?

Inget alls, oftast.

Jag tyckte fäkthelgen var kul, skoj, trevlig – men inte SÅ bra. Inte vet jag vad jag förväntat mig, och min förkylning dämpade mig en hel del. Låt oss skylla på förkylningen. Om inte den varit, så hade det varit enbart totalroligt exakt hela tiden. Eller? Det tyckte ju alla andra… eller är det bara som de säger?

Nackskydd

En vecka till träningshelgen i Sundsvall. Jag och kompisen måste fixa nackskydd. De fäktmasker vi använder är ju gjorda för vanlig sportfäktning, och där händer det aldrig att folk attackerar bakifrån… vi får förvisso inte heller göra det riktigt hur som helst, men i stridens hetta vet man aldrig vad som kan ske av misstag. Därför får nacken absolut inte vara bar. Det ska vara flera lager typ som tål si och så mycket, enligt specificerade regler. Vi rotar runt i källarförråd, ringer varandra och konfererar om vad vi ska kunna använda. Det värsta är att vi bägge åkt på varsin förkylning, och inte direkt känner för pyssliga sykvällar.