Men fibrerna reser sig ju inte!

När jag oljade min första bokken för länge sen reste sig fibrerna för varje lager olja – så minns jag det i alla fall. Jag fick olja och slipa, olja och slipa, olja och slipa. När jag nu oljade om den har dock fibrerna legat snällt på sin plats – konstigt! Och min bo, som jag håller på och oljar för att få den färdig inför helgens läger – samma sak där. Knappt en fiber har rest sig på ända.

Kanske tung-oljan är snällare mot virket? Kan det vara så att linoljan, som jag använde förr, får fibrerna att resa sig mer? Det är möjligt. Jag skulle kunna utföra lite praktiska experiment för att ta reda på det… för att oljeblandningar med lösningsmedel i reser fibrerna mer utgår jag från, men är det verkligen skillnad mellan olika oljor? Det låter lite konstigt.

Jag kan förstås bara fortsätta köra med tungträdsoljan, nöjd och glad med resultatet. Det är ju trevligt att det blir mindre jobb med oljningen. Ett lager till olja på bon, sen är den färdig för helgens läger med Mike Loonam.

Små mörka fläckar där vapnen smällt ihop

När jag slipar bort det yttersta, inoljade skiktet syns märkena. Jag var vagt medveten om att de fanns där men tänkte inte mycket på dem eftersom de inte störde. De är inte djupa och har inte obehagliga vassa kanter, men de finns. I de små groparna når slippapperet inte att ta bort oljan och därför blir groparna mörkare än resten av träet som i sitt renslipade skick ljusnat betydligt. Jag antar att det var onödigt att slipa bort den gamla oljan men det fanns ett par halvvassa ojämnheter som jag ville slipa bort. Då kändes det bäst att slipa hela träytan ren, särskilt som jag byter typ av träolja.

Läs hela inlägget här »

Alla mina träpinnar

På mitt livs andra aikidoläger, i Kiruna omkring 1995, köpte jag mina första jo och bokken. Kirunaklubben hade starka band till aikidoklubben i Lund och där fanns någon som tillverkade träningsvapen av amerikansk hickory och sålde till nära och kära, inklusive klubben i Kiruna. Bokken var av ganska typisk Iwama-modell utan spets, fast något smäckrare än det vanligaste Iwama-stuket. Jon var lite krokig i ena änden redan när jag köpte den och blev snart värre.

Läs hela inlägget här »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.