Glöm allt vad du lär dig, och börja om från början. Nu gör vi teaterfäktning, och här gäller helt andra regler.
Man ska inte ha spetsen mot motståndaren. Nej, man ska inte ha spetsen mot motståndaren. Det är ju farligt. Även om den har en gummiknopp på spetsen (vilket den knappast har på scen) så kan den vara farlig om den hamnar i ett öga. Alltså inga spetsar mot motståndaren.
Därför gör man inte heller några stick, inte som nybörjare i teaterfäktning. OM man gör stick så gör man det med spetsen riktad utanför motståndaren, mot scenens bakkant där publiken inte ser. Men vi gör inga stick. Inte just nu. Det här är en första introduktion. Vi gör fem hugg och åtta parader, men inga stick.
Alla hugg bygger på ”vrid och slå*”: först en väl annonserad vridande rörelse som laddar för ett rejält hugg – som dock stannar strax efter att spetsen nått sitt högsta läge och börjat peka lite framåt. (Jag tänker mig här ett rakt hugg alltså, en som går uppifrån och ner.) I denna position går man rakt fram med handen och liksom slår med svärdshanden mot bröstet på motståndaren. Spetsen befinner sig långt ovanför dennes huvud och alls inte på väg ner, men det blir ett imponerande ljud när klingan möter en parad.
I en typ av parad mot raka nedåtgående hugg kan man gärna – nej, man ska hålla handen långt ut från kroppen, med klingan nästan vågrät. Utanför teaterfäktningens värld är det förstås helt vansinnigt, i den positionen skulle man inte orka hålla emot ett riktigt hugg. Det skulle gå rakt igenom paraden. Och när man sätter ihop en liten scen så spelar det ingen som helst roll om man blottar sig å det grövsta när man gör en tjusig attack. Sånt kommer ju inte publiken att se.
Vi har ytterligt sällan fått ”läxa” från fäktningen, men denna gång fick vi det: nedåtgående hugg med korrekt form samt den ”rundviftning” som heter moulinet. Det borde betyda att det blir mer teaterfäktning framöver. Det skulle jag tycka om.
———————-
* Tillägg: ”Slå” ska inte tolkas som att slå med vapnet. Det är handen som ”slår”, ett rakt slag mot t.ex bröstet medan vapnet beskriver en båge. När jag skrev den här texten trodde jag att detta var något rent teaterfäktningsmässigt, sedan har jag upptäckt/fått lära mig att det finns sådana raka slagrörelser i bra hugg överlag. Inledningen med den överdrivna laddningen av rörelsen torde dock höra hemma i teaterfäktningens värld – normalt vill man inte så tydligt annonsera vad man ska göra.
Det här tillägget är från 24/10 1011. Jag skrev det på grund av diskussionen nedan.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om fäktning, teaterfäktning
