Styrketräningskunskap efterlyses

Pilatesboll införskaffad. Nu gäller det att det inte blir som alltför ofta med mina projekt… att jag börjar, köper hem grejer, sen inte gör mycket av det. Jag har ett fåtal ryggövningar, de duger utmärkt att börja med. Sen gäller det att konstruera bra träning. Leta på nätet… köpa böcker… det finns flera billiga böcker om styrketräning med hjälp av pilatesboll. För att få träningen lite mer allsidig kompletterar man med hantlar, verkar det. Hm. En del saker går förmodligen lika bra att träna utan boll. Styrketräning med kroppen som redskap.

Sånt här önskar jag att jag lärt mig i gympan i plugget! istället för dessa eviga bollspel…

Behöver styrketräning. Nu. Men helst inte på gym.

Jag behöver styrketräning. Musklerna vid mina skulderblad är för svaga och jag sitter för mycket vid datorn. Jag måste göra nåt åt det här nu.

Egentligen borde jag själv kunna lista ut ungefär vad jag behöver… jag förstår ju ingefär vilka muskler det är, förstår ungefär vad som tränar dem. Rygglyft av olika slag är nog en bra grej, t.ex., men det vore himla skönt med ett program, ett koncept.

En pilatesboll och ett par övningar. Jag tror på pilatesboll. Vill ha träning som involverar kroppen på ett mer naturligt sätt än gymmaskiner. Undras om det finns nån sajt nånstans där jag kan få tips… men jag orkar inte rota runt, jag vill ha ett recept att följa. Kanska jag borde ringa runt tills jag hittat en (landstingsansluten) sjukgymnnast som säger sig vara beredd att ge mig ett pilatesbollbaserat träningsprogram.

Löpning, försök två

Ny löparkompis på gång. Fast först är det en massa semestrar och annat som kommer ivägen… om det blir nåt blir det nog inte förrän till hösten.

Massor av barfotaskor

Barfotalöpning, eller rättare sagt löpning med minimala skor, är verkligen inne. Jag var inne i en sport- och friluftsbutik tillsammans med min mor för hon skulle köpa skor, och på vägen mot lite mer normala skor och kängor passerade vi dem. Ett gäng olika modeller av skor med fem tår, de som verkligen skriker ut ”jag är en barfotasko!” Hur många lite mer normala minimalistskor som också fanns i butiken förtäljer inte historien.

Jag som trodde att det där konceptet var smalt, men det är visst en trend. Löparskoindustrin har fått en ny målgrupp. Mig kan de glömma för mina främre fotvalv skulle aldrig palla det. Jag är lite avundsjuk… jag tycker konceptet är jättespännande. Det är bara att inse att jag är lite handikappad, men mitt handikapp är synnerligen litet. Att inte kunna testa löpning i minimalistskor är ingen större inskränkning i min livsföring. Det vore synd att klaga.

Nähä

Kompisen hoppade av från löpningsprojektet.

Där försvann en rätt stor del av motivationen. Man borde…

Löpningsmotivation

Jag har kommit överens med en kompis om en liten utmaning. Vi smyger igång löpträningen på var sitt håll, och om två veckor träffas vi ute i Hellas för att gemensamt springa ett spår om överenskommen längd. Hur långt? Det tänker jag inte berätta. Min vikt kan jag berätta om offentligt men mina blygsamma löparambitioner vill jag inte utsätta för risken att få hånade.

Pilatesboll… löpning…

Jag vet verkligen inte hur det blir med träning för mig framöver. Så länge jag har det här jobbet och pluggar pallar jag inte min klubbs träningstider. Visst har jag tänkt att sprida ut studierna litegrann, så jag inte läser 30 poäng per termin utan oftast nånstans mellan 15 och 20. Här suger det att ha bytt stil, suger stenhårt. För om det gällt aikido, som sitter i min kropp, hade jag kunnat köra två-tre månader per år utan problem. Men när det jag ska lära mig är grundläggande mönster känns det ganska meningslöst. Jo, man kan träna på egen hand. Men jag har inte riktigt den personligheten. Det är inte min grej.

Fys då? Jag borde åtminstone träna fys, för min kropps, mitt allmänna välbefinnandes och mina studiers skull.

Jag måste få ta hand om mig själv

Jag måste nog skaffa mig lite större ekonomiska marginaler. Jag kan inte gå så här och inte ha vare sig tid eller råd med allt det där jag vill göra som i och för sig inte kostar så ofantligt mycket pengar, men bara inte ryms i min tämligen snåla studentbudget.

Bollsport

Det dök upp en gigantisk pilatesboll i dojon, som låg på ett bildäck. Tänkte någon använda bildäcket till något, förutom att hålla pilatesbollen på plats? Jag har ingen aning. Efter ett tag försvann däcket, men bollen blev kvar.

Vi var bara fyra på passet, och instruktören passade på att gå lös på pilatesbollen med diverse galna styrketräningsövningar. Tre pers som tittar på en medan man försöker göra något som verkligen funkar sådär :p jaja, man överlever det med.

Styrketräningen verkar ha genomgått, eller håller på att genomgå, ett paradigmskifte. Idag är ”core” ett hippt begrepp men för 20 år sedan pratade inte så många om att styrketräna kroppens inre muskler. När jag gick Iyengar yoga fick jag finfina ”orka sitta”-muskler… jag satt på ett annat sätt, mer aktivt. Skitbra när man pluggar, verkligen. Yogafolket visste nog att det de gjorde gav en mer användbar vardagsstyrka än vad de flesta skaffar sig i styrketräningsmaskiner. Visste de även vari skillnaden bestod, eller visste de bara att de tränade styrka på ett annat sätt än de som går på gym?

Jag blir alltmer skeptisk mot sån där maskinträning. Yoga och core-träning på pilatesboll är så mycket mer organiskt än att hålla på och isolera muskelgrupper.

Konsten att gå i trappor

Jag är anmärkningsvärt mycket svagare i vänster ben än i höger, det vet jag sen sjukgymnastbesöket. På en session i plugget där vi bland mycket annat skulle studera varandras gång uppför och nerför ett trappsteg fick jag veta att jag gör mycket annorlunda på de bägge sidorna. Det har säkert ett samband med att jag är olika stark i benen. Sen gick jag nerför trapporna från femte våningen där jag ätit lunch… vänta nu. Vad gör jag när jag går nerför trappan?

Nog får jag medge att det är lite stressande

Från att inte ha jobbat heltid till att jobba och plugga totalt drygt 150%.

Ställa om sig till att gå upp tidigt på morgnarna. Det är visserligen mindre än ett år sen mina arbetsdagar började kl 7 och jag var tvungen att kliva upp rent ohemult tidigt, men jag acklimatiserar mig fort och lätt till kvällsjobb och till att sova halva förmiddagarna. Jag känner en lätt stress inför tanken på att aldrig kunna sova ut helt mellan jobbkväll och pluggdag – nu jobbar jag ju inte alla kvällar och det bör inte bli mer än två nätter i rad med för lite sömn…  Med min sena träning blir det tre kvällar i rad, förresten.

Inte nu heller

Jag har haft semester, och visserligen inte varit bortrest särskilt långt men ändå flängt runt en del. Det har inte blivit något tränat, alls – och det har faktiskt varit ganska skönt. Två helt träningsfria veckor, det är nog inte så dumt ibland.

Nu i kväll upptäckte jag att ena stortån är ond stel och bråkar, av något skäl. Nej den kan jag nog inte rulla med, bara att stå över träningen på tisdag. Torsdag jobbar jag och på söndag ska jag ut i skog och mark, så det blir ingen träning då heller.

Nåja. Tre träningsfria veckor, det är inte extremmycket. Rätt många tar sig träningsfritt hela sommaren… jag har inte tränat styrke heller de här veckorna, och funderar en del på hur jag ska göra med det kortet. Ska jag verkligen tro på att jag har tid och motivation för att hålla ut med den träningen?

Det ska bli upprop idag, på eftermiddagen. Upprop och lite information. Jag har skaffat kursböcker och bläddrat lite, och tycker det ser överkomligt ut. Fysiologikursen är till rätt stora delar en ytligare repetition av vad jag redan lärt mig – med undantag för rörelseapparaten, där kan jag verkligen inte mycket. Sen tillkommer de praktiska ämnena. Till att börja med ska vi bland annat lära oss hitta var muskler och nerver sitter på folk. Det känns ganska spännande faktiskt.

När benmusklerna tar slut

Det har blivit alltfler och mer krävande moment av styrketräning i uppvärmningen, det ”block” av träningen där lite allmän fys kan läggas in på ett naturligt sätt, på sista tiden. Eftersom min nuvarande träning ställer större krav på fysik än vad min aikidoträning gjorde (jag pratar om den aikido jag sysslade med mina sista aikidoår, och tänker inte yttra mig om aikido i största allmänhet) är det ganska vettigt.

Jag kommer inte att hinna

Jag har så gott som bestämt mig för att tacka ja till platsen på utbildningsprogrammet. Jag ska plugga 100% och jobba lite mer än halvtid. Jag kommer inte att hinna ha särskilt mycket till liv, det har jag insett för länge sen. Träningen då? Jag rasar ihop om jag inte tränar.  Visst mycket träning kommer att vara prioriterat… men kanske inte över och framför allt, så som aikidon var för ett antal år sedan.

Kompisen och styrketräningen

För ett par dagar sen slog det mig varför min kompis drar på sig träningsvärk sen vi gått och gymmat men inte jag. Det är fullt naturligt. Det är ju jag som drar.

Jag går och tränar tillsammans med en människa som är i sämre form än vad jag är – särskilt vad gäller kondition, men även vad gäller styrka. Jag pressar mig inte särskilt hårt – men hon kan inte banga, inte gärna tillåta sig att sätta vikterna mer än ett hack mindre än vad jag tar för mig. Det är lite som när man är ute och springer med någon som är i lite lagom mycket bättre form än vad man själv är. Man får draghjälp, och presterar mer än vad man gör annars.

Så ja: jag skulle kunna prestera mer än vad jag gör. Jag skulle kunna öka på vikterna snabbare än jag gör… men jag har inget jättestort intresse av det. Det här funkar. Det blir av. Det är det viktigaste.

Gymintroduktion, på temat ”hellre något än inget”

Bara fem övningar? Va?

Första gången jag gick gymintroduktion skulle man göra tre set om 15 repetitioner, och hela programmet var jättelångt inklusive vadlyft (eller vad det nu kan heta. Häng en tyngd om höfterna, luta överkroppen mot något och gå upp och ner på tå). Det här är 20 år sen, i Luleå. Stället hette Impuls och finns förmodligen inte kvar. Jag fick årskort billigt genom jobbet, men höll väl ut bara i ett halvår eller så. Programmet tog evigheter att köra klart – jag tror det var ett skäl till att jag inte orkade.

Styrketräning och feldenkrais

I mitt nuvarande jobb färdas vi en del på cykel. Det var länge sen jag cyklat i någon som helst utsträckning och det känns lite lustigt i knät. Det gör inte ont men det liksom hackar lite ibland, ungefär som om bitarna inte helt passar ihop. Hm.

En rent fysisk form av min kluvenhet

Som jag redan skrivit är jag väldigt kluven till hur mycket tid, energi och engagemang jag vill satsa på min träning. Det gäller överlag, men det finns också ett särskilt extra-specialfall: jag är i så fruktansvärt dålig fysisk form. Jag är ruggigt svag, och jag har uselt flås.

Man kan börja göra armhävningar hemma – börja med blygsam mängd, så att man klarar av den, och sen öka.

Man kan ge sig ut och springa.

Man kan… blä. Av styrketräning och konditionsträning är faktiskt konditionsträningen värst, för det är så fruktansvärt tråkigt.

Jag borde. Jag borde även om jag inte tränat någon form av kampkonst… men jag tror att det bästa sättet att få mig att förmå mig, är om jag vet att jag annars måste visa upp för hela dojon hur fruktansvärt ur form jag är.