Urban på Iyasaka pratade ibland om att hitta sitt centrum. Riktigt hur det skulle gå till beskrevs aldrig. Systemet var snarast om man bara fortsatte träna, så skulle det komma av sig självt. Kroppen skulle hitta det, och när den gjorde det skulle man känna att det var rätt. ”Centrum” är i det här fallet aikido-lingo och behöver ungefär kroppens mittpunkt, beläget någon fingerbredd under naveln. Den punkten finns emellertid där hela tiden, så vad är det egentligen man ska hitta?
Janne på Vanadis och Mitsu Domoe pratade inte så mycket om centrum. Inte så att hans undervisning innehöll mindre flum än den på Iyasaka, tvärtom. När jag tränat för honom har jag koncenterat qi-bollar mellan händerna och stoppat in dem i magen… en typ av träning som man får ta med en viss distans, om man som jag har en ganska naturvetenskaplig världsbild. I Jannes träning hamnade fokus mindre fram på själva magen, och mera inne i hela bålen. Det absolut mest spännande jag lärde mig av honom var att rotera bäckenet bakåt så svanken plattas ut. Det påverkar hela kroppens struktur och sätt att röra sig. I början nästan kramphöll jag med magen, och fick som konsekvens ont bak i korsryggen. Sedan lärde jag mig att hålla i lite lagom med magmusklerna och slappna av i ländryggen. Ah! Mycket bättre.
När jag lämnade Iyasaka hade jag en mycket bestämd uppfattning att mitt centrum hade en mycket specifik riktning, nämligen rakt fram. Det var en lite isolerad centrumkänsla, som inte involverade så stora delar av kroppen i övrigt. Den känsla och struktur som Jannes träning byggde i min kropp var inte alls lika tydligt riktad, men fyllde upp kroppen på ett helt annat sätt. Jag tror bestämt att den är mera rörlig.
Förvisso visste jag att det kinesiska ord dantian som Janne brukade använda är den direkta motsvarigheten till japanskans tanden, vilket vi på svenska brukar översätta till centrum. Av något skäl kopplade jag ändå inte riktigt ihop de här två företeelserna. De har känts som två separata saker. När folk har sagt ”centrum” har jag associerat till min gamla Iyasaka-bild och Iyasaka-känsla av vad centrum är. När jag läser förklaringsmodellen aktivera muskler i buken för att göra sig stabilare till principen att hitta sitt centrum associerar jag först till Iyasaka, på grund av terminologin, och sedan till Janne för det där med muskelaktivering. Jag tror faktiskt det är en väldigt bra beskrivning, i vart fall den bästa jag hört eller läst hittills.
Jannes metoder kommer delvis från qigong. Jag frågar mig i vad mån det jag började lära mig i Iyasaka och det jag lärde mig hos Janne är samma sak, och i vad mån det är två separata. I en del aikido går man med magen väldigt mycket framåt, tydlig svank och lite putande rumpa. Det är rena motsatsen till den kroppshållning och rörelsemönster som Janne lär ut. Kan man hitta samma sak på två olika vägar, eller blir resultaten med nödvändighet olika?
En del aikidotränanden beskriver hur de ibland när de har tråkigt eller är frustrerade börjar göra någon form av aikidorörelse, en handledningstöjning eller ett tenkan-steg på tunnelbaneperrongen. Det enda i den stilen jag ägnar mig åt är att ibland rotera bäckenet bara lite lite, sitta ner en kvarts millimeter och dra ihop lite lite i magen – gärna i kombination med att höja armarna, men det är inte nödvändigt. Den rörelsen känns oerhört skön. Det är flera år sedan jag slutade träna aikido. Slutsumman, det som finns kvar, blev till slut inte i första hand ledtekniker kast och låsningar utan en liten vinkling med bäckenet. Om du frågar mig vad detta har för betydelse och signifikans, har jag inget som helst svar.
——
Andra bloggar om aikido, qigong, tanden, dantian, centrum, qi, ki
