All kunskaps grund och all förändrings motor

Eftertanke

Jag tror på tvivlet.
Tvivlet är all kunskaps grund
och all förändrings motor.
Tvivlet är till yttermera visso trons förutsättning.
Den som tror utan att först tvivla
är en jublande dumskalle och en klingande cymbal.
Och den som tror utan att samtidigt tvivla
är en föga mindre jublande dumskalle
och en föga svagare klingande cymbal.
Tron kan försätta berg
men tvivlet kan sätta tillbaks dem igen.

Dagens Tage: Eftertanke

Mera Tage Danielsson! Denna är ursprungligen en av hans dagsverser i tidningen Arbetaren, 1974 utgiven i dagsverssamlingen Tankar från roten.

Eftertanke

Jag tror på tvivlet.
Tvivlet är all kunskaps grund
och all förändrings motor.
tvivlet är till yttermera visso trons förutsättning.
Den som tror utan att först tvivla
är en jublande dumskalle och en klingande cymbal.

Ge mig hellre en glad amatör

På mitt sista Endoläger sade Endo sensei ungefär så här:

Ingen av er kommer att bli professionella aikidolärare. Men ni är bättre än många konstiga professionella lärare därute.

Nere i Europa och i USA är det mycket vanligt med professionella aikido- och karatelärare men i Sverige är det mycket svårt, nästan omöjligt att ägna sitt liv åt sin kampkonst på heltid genom att undervisa professionellt. (Jag förmodar att någon upplyst Endo om det, annars låter det ganska konstigt att han skulle säga så.) Jag har haft aikidolärare som om de bott nere på kontinenten säkerligen varit proffs, och som har minst sagt blandade känslor kring den amatörism som förhärskar i den svenska budovärlden.

Duktig svärdsman och mästerlig bågskytt

Hjältemod, kamratskap, tjocka munkar som gudfruktigt slogs med käppar för en rättvis sak, sunt friluftsliv, kyska jungfrur att hjälpa över bäckar och åar, vördnad för den rättmätige konungen och halstrat hjortlår till middag – se där några av de företeelser som för Karl-Bertil Jonsson framstod som det högsta livet hade att bjuda. Och så förstås den laglösa rättvisans princip: att ta från de rika och ge till de fattiga.

Karl-Bertil Jonssons bild av Robin Hood är sin tids bild, eller kanske snarare Tage Danielssons barndoms tids bild. 1300-talets Robin Hood-myt delar inte så många av Karl-Bertils idols kännetecken. Vad med vår tids?

Detta inlägg är ett sånt där skamlöst reklaminlägg: på min bokblogg har jag skrivit ett inlägg om myten Robin Hood, som jag är rätt nöjd med. Verkar det intressant, gå dit och läs.