Till de av mina träningskamrater som förr eller senare snavar över denna blogg vill jag ha sagt följande.
Mitt bloggande handlar huvudsakligen om mig själv, och detta av två skäl. Dels är varje människa sig själv närmast, men det är också så att jag inte riktigt kan skriva om andra människor hur som helst. Jag väljer hur mycket jag vill lämna ut mig själv, men jag kan inte utan vidare lämna ut andra.
Om någon blir orolig att jag ska skriva vad den och den klantade sig på träningen sist, eller att den och den sagt eller gjort dumma saker, eller över huvud taget värdera mina klubbkamrater offentligt… så vill jag bara säga att nej, jag inser mycket väl att jag inte kan göra så.
Vår klubbs huvudsakliga instruktör intar i viss mån en särställning; det som sägs och görs från positionen som klubbinstruktör räknar jag med i de allra flesta fall går att sprida vidare. Att vara klubbinstruktör är liksom en halvofficiell roll. Den som tar på sig den är inte till 100 procent privatperson. Jag vet att han inte har något emot min blogg, det kollade jag upp innan jag började och jag har frågat vad han inte vill att jag skriver i den.
I övrigt är jag mån om att inte folket i min klubb ska känna sig oroliga över att återfinnas i min blogg. Om ni skulle bli oroliga eller sura över min blogg drabbar det mig, ju! och det har jag inte tänkt ställa till med. Detta gäller även klubbens mer juniora instruktörer. Här blir det i dagsläget inga namn och inga detaljer nämnda. Inte för att jag vet vad de/ni tänker om den saken… men för säkerhets skull. Min blogg är visserligen långt ifrån oviktig för mig – jag har ändå hållit på med ganska ambitiöst bloggande i flera år – men IRL är viktigare. Jag tar inga risker gentemot folket i min klubb.
Om någon trots allt skulle känna sig på något sätt utpekad i min blogg, så säg för guds skull till! Men min ambition är att se till så detta aldrig kommer att ske. Jag tror nog jag ska ha omdöme och urskiljningsförmåga nog att klara av den balansgången.
Priset jag får betala för detta är att mina bloggtexter blir lite väl jagfixerade, eftersom jag själv är den person som jag kan skriva friast om. Det kan nu inte hjälpas.
(Nästa gång vi ses, berätta gärna att du hittat hit! Alternativt skriv en kommentar här nedan, om du nu är en sån som gillar att kommentera på bloggar.)
